Emma Rendel är serieberättare och illustratör och har precis påbörjat ett treårigt forskningsarbete på Konstfacks institution för Visuell kommunikation. Eftersom det är helt nytt med konstnärlig forskning inom illustration i Sverige så var vi nyfikna på att få veta mer om Emmas forskningsprojekt samt möjligheten att forska om och med illustration.
Berätta lite om din bakgrund, vad har du gjort tidigare?
Jag utbildade mig i London. Först gick jag på Central St Martins och sen tog jag min master på Royal College of Art, Communication Art & Design. I min klass på RCA var vi väldigt många som var intresserade av att berätta i ord och bild. Först startade vi en tidning tillsammans, Le Gun, och när vi gick ut skolan skaffade vi en studio ihop. Det var 2005. Sen dess har jag också gjort tre böcker – “Allt är Alrajt”, “Pentti & Deathgirl” och “Flugornas Ö”.
Hur kom du på idén att börja forska?
När jag flyttade till Sverige hade jag ingen att prata med om ord och bild på samma sätt som jag haft i London med den här gruppen. När jag träffade andra serieberättare så upplevde jag att vi hade svårt att om prata vad vi gjorde – trots att det finns så mycket intressant att prata om. Jag började fundera på om det berodde på att vi inte visste hur vi skulle prata. När jag letade efter vad som fanns skrivet på ämnet så hittade jag mycket som analyserar det färdiga verket, men inte så mycket om görandet. Jag visste ingenting om konstnärlig forskning, bara att det fanns, och jag kontaktade Konstfack. Konstfack har inte fått rätt att examinera doktorander än, men just då hade Vetenskapsrådet varit där och informerat om pengarna som en kan söka för konstnärlig forskning. I vanliga fall kan man inte söka pengar därifrån om man inte har doktorerat, men eftersom det är så få som doktorerat inom konstnärlig forskning så kan man göra det om man har en master-examen. Och så måste man ha en skola som man söker genom.
Vad har du för frågeställning?
Man har kommit en bra bit på vägen om man lyckas formulera en frågeställning, det är svårare än man tror. Min forskning handlar om att försöka hitta ett språk eller en metod för att prata om den narrativa processen i bild- och textberättande, och om hur olika arbetsmetoder påverkar berättandet och berättelsen.
Fick du hjälp att formulera dig?
Jag gick en kurs på Konstfack som hette “Konstnärliga forskningsprocesser” – den var jättebra. Där tvingades jag dels att formulera mina frågeställningar ordentligt och dels att undersöka min metod. Och jag fick en mycket större förståelse för vad konstnärlig forskning är och kan vara.
Vad skulle du säga att det är?
Det verkar finnas lite olika synsätt. Men jag skulle säga: vad skiljer konstnärliga forskare från andra forskare, vad är vi bra på? Jo: konsten. Den nya kunskapen som man ska få fram tycker jag att man ska få genom konsten, det vill säga ens praktik. Så det jag ska göra är att undersöka hur man kan berätta i mellanrummet mellan text och bild. Det är mellan bilderna som mycket händer, där mycket av tiden och rummet finns. Så min metod – det jag faktiskt ska göra – är att jag ska intervjua olika serietecknare om hur deras praktik ser ut. För alla gör på olika sätt. Sen ska jag härma deras arbetsmetoder. Det här är första provet. Där har jag använt mig av Joanna Hellgrens metod. Det var skitsvårt!
Illustrationer: Emma Rendel
Hennes metod är bl. a att hon inte skriver manus. Hon vet vad hon är intresserad av och vissa scener som hon vill ha med. Men hon vet inte hur hon ska ta sig mellan scenerna eller exakt hur berättelsen ska sluta. Berättelsen kommer medan hon ritar, utan manus.
Hur är din egen metod?
Först kommer jag på berättelsen i huvudet. Sen skriver jag manus. Därefter gör jag ett slarvigt bildmanus och planerar hur sidorna ska se ut. Det gör till exempel inte Joanna, hon har oftast samma upplägg med nio rutor, det är det hon har att hålla sig till. Medan det jag har att hålla mig till är mitt manus.
Ska du pröva samma berättelse genom olika metoder?
Jag ska göra på lite olika sätt. Det går ju till exempel inte med Joanna som inte följer manus. Jag är också intresserad av vad bilden gör med berättelsen. Det finns en föreställning, kanske inte bland bildmänniskor men bland andra, att bilden bara är ett komplement till texten.
Snart ska jag göra ett första experiment med några Konstfackselever där jag ska ge dem en berättelse och be dem göra bilderna efter mina instruktioner. Bilderna kommer att innehålla samma sak och texten vara samma och på så sätt kan jag avgöra hur berättelsen blir annorlunda med olika teckningsstilar. Praktiska experiment och workshops är enda sättet jag kan få fram vad jag är ute efter. Jag kommer inte kunna nå det genom att läsa böcker.
Hur gör du urvalet av bildberättare vars metoder du vill prova?
Jag har inte gjort mitt urval ännu. De måste ha olika arbetsmetoder och vara relativt erfarna, tillräckligt etablerade så att de har gjort flera böcker.
Hur tänker du gestalta och redovisa forskningen?
I slutändan ska jag skriva en text. Och bilderna jag gör måste vara med. Mycket av kunskapen är svår att sätta ord på för det är tyst och praktisk kunskap. Jag hoppas att man kommer kunna läsa sig till resultat i berättelserna där jag prövat de olika metoderna.
Inom konstnärlig forskning kanske konsten, eller serierna i mitt fall, blir helt ointressanta. Det är det som är skillnaden. Om serierna jag gör i min forskning blir bra, då är det tur, men de kanske också blir jättedåliga, tråkiga och oanvändbara, men det är ju en del av forskningen.
Kommer din forskning att möta andra områden?
Det finns säkert mycket inom film- och konstvetenskap, perceptionspsykologi och så vidare. Säkert hur mycket som helst, men jag är ju inte akademiker.
Hur ser din plan hur för de kommande åren?
Det första halvåret ska jag koncentrera mig på att läsa. Och sen under 1,5 år ska jag genomföra alla intervjuer och pröva alla metoder. Sen ska jag ju skriva en text, och det har jag ingen aning om hur lång tid det kommer ta. Samtidigt som jag provar folks arbetsmetoder så kommer jag ju föra en processdagbok. Så jag kommer ha en massa textmaterial när jag väl ska slutföra texten.
Är din forskning knuten till examinerande skola?
Nej, den är knuten till Konstfack. De får pengar men betalar ut lön till mig. Jag måste ju redovisa vad jag har gjort men jag har ingen handledare. Det finns samarbete mellan Konstfack och olika skolor, till exempel KTH (Kungliga tekniska högskolan) för att få doktorera. Men det skulle vara krångligt att få ihop serieberättande och KTH tror jag.
I England är konstnärlig forskning mycket mer etablerat. Jag vet inte hur länge det har funnits men jag vet att det finns på många skolor, och att de som doktorerar har handledare. Som också har doktorerat.
Har du haft några akademiska ramar att förhålla dig till?
I ansökan till Vetenskapsrådet måste man veta vad man håller på med, man måste kunna sin frågeställning och ha koll på vad som finns i fältet i övrigt. Men det fanns ju så lite på mitt område, så det var inte så mycket jag kunde skriva om. Jag fick tre månaders planeringsbidrag för att skriva min ansökan, och det var skitbra. Det behöver man faktiskt, för att formulera och precisera det man ska göra. Ansökan är inte så stor, max 10 sidor, men eftersom man måste känna till hela fältet så måste man plöja igenom mycket material bara för att veta ”jaha, här fanns inget”.
Ingår du i en forskar- eller doktorandgrupp för illustratörer?
Nej, det är det som är svårt. Jag kom på den här grejen som jag ska göra, men jag hade kunnat komma med fem andra ingångar i ämnet. Eftersom det är så nytt med konstnärlig forskning inom illustration så finns det så många saker att forska på. Det skulle ju vara fantastiskt om vi blev fler. Jag tror inte att folk vet vad konstnärlig forskning är. Och jag tror att många tror att man måste vara akademiker, och det måste man absolut inte vara.
————————————————————————————————–
Det händer mycket på området konstnärlig forskning i Sverige. Tre lärosäten har idag examinationsrätt: Lunds universitet, Göteborgs universitet och Högskolan i Borås men fler universitet och högskolor arbetar för att för att få examinationsrätt. Läs mer om konstnärlig forskning här:
Vetenskapsrådet – Konstnärlig forskning
HDK, Göteborg
Konstfack, Stockholm
