Foto: Arvid Tappert privat

Appar i samarbete med barn

Den 15 december anordnade Illustratörcetrum ett av sina frukostseminarium, denna gång med Arvid Tappert, Toca Boca. BUG:s Anna Bengtsson var på plats och ger oss en rapport från tillfället.

BUG har varit på digital frukostträff hos Illustratörcentrum och lyssnat på Arvid Tappert, konceptutvecklare hos Toca Boca, som gör appar för barn. Här handlar det inte om historieberättande som i bilderböcker utan bygger på barns egen skapande lek. Ett grundligt arbete läggs ner på varje projekt med utgångspunkten att det ska vara positivt för fantasin, inga tävlingar eller spel, inte könsstereotypt eller etniskt begränsat. Så många olika karaktärer som möjligt, fjärran från disneyprinsessor. Det får gärna vara vardagsaktiviteter och handla om att städa eller göra frisyrer. Det ska vara roligt!

En stor del av utvecklingsarbetet inbegriper samarbete med barngrupper. Det kan vara workshops med pappersklipp där barnen lämnas så fria som möjligt att hitta på själva medan utvecklarna iakttar. Eller låta barnen ha idéer om vad som händer med olika figurer när ett spöke hoppar fram och skrämmer.
Att utveckla karaktärer som gillas av barnen och som de kan identifiera sig med, har blivit allt viktigare i all sorts barnproduktioner. Vill man veta något om de senaste trenderna kan man bevista Pictoplasma i Berlin med konferenser, workshops och möjlighet till pitching.

Arvid Tappert rekommenderade ett besök på unity3d.com om man vill pröva att göra egna produktioner.

Det framgick vid en liten diskussion att de som jobbar med appar och TV är vana vid att testa produktioner i barngrupper och frågar sig varför man inte gör på samma vis i barnboksvärlden.

Några reflektioner från BUG:s utsända bilderboksskapare: att pröva tekniska lösningar i appar verkar mycket relevant – och helt säkert får man kunskaper om barns sätt att leka. Gällande bilderböcker kan man säkert få svar på om själva historien är begriplig – och sådana tester förekommer i bokvärlden också, i mindre skala. Men att barn (i grupp) ska bidra med tyckande om vad som är ”fint” eller ”fult”, att något i berättelsen är ”roligt” respektive ”tråkigt” tror jag åstadkommer onödig utslätning. Det är inte säkert att man får veta vad som egentligen gör intryck – det är en längre process när det gäller mer komplexa berättelser. Om det sker på ett tidigt stadium är också risken att det fråntar berättaren möjligheten att möta barnet utifrån egen tanke och känsla och då tenderar det att mer handla om pedagogiska produkter. Det finns fler möjligheter att skaffa sig kunskaper om barnavärldar än att utföra tester.

Har BUG:s medlemmar egna erfarenheter här?

Text: Anna Bengtsson

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Logga in

Om du inte har något konto kan du skapa ett här.

Skriv in koden du fått skickad till dig för att logga in.

← Avbryt

Kolla din inkorg!

Vi har skickat ett e-postmeddelande till dig med vidare instruktioner hur du återställer ditt lösenord.