Årets Alma-diplom: Marcus-Gunnar Pettersson (illustration) och Maja K Zetterberg (kalligrafi).

ALMA-diplomet i fokus

Den 29 maj mottog den tyske illustratören och författaren Wolf Erlbruch Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne (ALMA) på Konserthuset i Stockholm. Diplomet skapades av Marcus-Gunnar Pettersson och Maja K Zetterberg. Vi har ställt några frågor till dem om hur det är att få ett sådant uppdrag och hur det gick till när de utformade diplomet.

1. Hur var det att få ett sådant prestigefyllt uppdrag?

Marcus-Gunnar
Det var ärofyllt! Jag hade just då en kreativ dipp. Jag kände att jag inte kunde rita och att alla säkert skrattade bakom min rygg åt det jag gör. Jag hade prestationsångest gentemot en abstrakt kulturelit. När förfrågan om uppdraget kom släppte det. Eftersom jag är en bekräftelse-sucker kände jag då att jag kanske är på rätt spår med att göra bilderböcker ändå, haha!

Maja
Det är ett superroligt uppdrag och en stor ära att fått utforma det flera år i rad.

2. Hur var uppdraget utformat?

Marcus-Gunnar
Vi fick i förväg veta att vi skulle utforma ett diplom. Senare när tillkännagivandet av pristagaren gjordes, kunde vi sätta igång på allvar. Uppdraget var fritt för egen tolkning, och det var kanske det svåraste.

Maja
Vi fick fria händer att tolka pristagarens konstnärskap.

3. Hur såg arbetsprocessen ut?

Marcus-Gunnar
Först, panik. Att få fritt utrymme är inte alltid bäst för mig. Jag försökte komma på nya, fantastiska idéer kring illustrationen, men allt kändes bara fel. Jag kom på en idé som jag tyckte funkade som jag diskuterade med Maja. Den ratades väldigt snabbt, haha. Maja är hård, men det var bra.

Jag gick tillbaka till roten och försökte se var mitt eget skapade möter Wolf Erlbruchs. Jag upptäckte att det kanske var så enkelt som i djuren, humorn och i poesin – det melankoliska i ett slags fantasivärld men som ändå försöker hålla en mänsklig värme. Jag utgick från Wolfs karaktärer och gjorde en samling djur i kostym som spelade instrument, där noterna flöt iväg på en liten flod. I slutet av floden sitter döden och anden. En lite enklare idé än de fösta, men kändes mer sann.

Jag provade många olika tekniker, bland annat marmorering för att göra vatten. Men än en gång landade jag i det enkla – det vita pappret, och sedan motivet där på. Färgskalan skulle vara vild men ändå dämpad, som Wolf Erlbruchs många färgskalor.

Under processen bollade jag och Maja placering av text, och jag förhöll mig till ett visst satt utrymme. Sedan blev bilden klar och jag åkte och lämnade den i Majas ateljé. Vi hade ”lagom” mycket kontakt eftersom vi båda hade mycket annat runtomkring. Jag kanske svamlade lite väl mycket under processen, jämrade mig och tyckte synd om mig själv, haha. Men det löste sig ju, och Maja gjorde ett toppenjobb!

Maja
Vi gjorde upp att Marcus-Gunnar skulle göra bilden helt klar innan jag satte igång med texten. Vi kom överens om ett format och diskuterade och bollade. När Siri Ahmed Backström gjorde bilden för två år sen samarbetade vi nära från början, men vi delar ateljé så det var enklare. Nu bor Marcus-Gunnar i Arvika och jag i Stockholm så vi skickade många meddelanden på Messenger.

Han hade några idéer och jag ställde frågor utifrån mitt perspektiv. Jag läste Erlbruchs böcker, tittade på bilderna och försökte bilda mig en uppfattning. Jag fick en känsla av att jag ville göra något kontrastrikt, svartvitt och finmejslat – jag tyckte hans böcker, sätt och uppenbarelse sa mig det. Kanske handlar det om de existentiella frågorna, livet, döden – något känsligt över det och hela Wolf Erlbruchs person.

Jag började fundera lite innan jag fick Marcus-Gunnars fina bild, men den hade jag ju också att förhålla mig till. Jag börjar inte arbetet innan jag fått den färdiga bilden. Jag tror till exempel att riktningarna i hans bild påverkade textens form.

Är det något mer ni vill berätta?

Marcus-Gunnar
Kanske att det är svårt att släppa prestationskrav och att känna sig fri, både för att det finns ”bojor” i form av krav, egna förväntningar och stress. Men när allt det där glöms bort, löser det sig ju. Då är det kravlöst, lustfyllt och överraskande – och går snabbt och enkelt. ”Skaparglädje”, haha!

Maja
Det har varit väldigt roligt att göra diplomet flera gånger, pristagarna har varit så olika plus att det är olika illustratörer som gör bilden varje år. Det gör utformningen till ett annorlunda uppdrag från år till år. Det är så roligt att försöka fånga känslan av pristagarens konstnärskap, gärning och person i textform. Att försöka uttrycka det i begränsningen av bokstävernas former. Jag älskar det!

Marcus-Gunnar Pettersson och Maja K Zetterberg bredvid Alma-diplomet under prisutdelningen på Konserthuset i Stockholm. Foto: Catherine Jarl

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Logga in

Om du inte har något konto kan du skapa ett här.

Skriv in koden du fått skickad till dig för att logga in.

← Avbryt

Kolla din inkorg!

Vi har skickat ett e-postmeddelande till dig med vidare instruktioner hur du återställer ditt lösenord.