Prisutdelningen inleds med att Sara Lundberg tar emot en blombukett, diplom med prissumman på 50.000 kr och en glasplakett av konstnären Monica L Edmondsson.

BUG rapporterar från utdelningen av Snöbollenpriset och Littfest

”Min morfar, om han hade levat, då hade han gjort såhär, han hade ringt till snöbollsjuryn och sagt: Nu tar ni tillbaks prispengarna och priset, hon blir ju fördärvad! Hon har ju redan fått Augustpriset och det räcker gott väl, int hade hon behövt ha nåt Snöbollspris! Men jag är oerhört glad över det här priset, det är oerhört stort för mig att få just Snöbollspriset. Det är liksom bilderbokspriset av bilderbokspriser!”

Så säger Sara Lundberg under sitt tacktal vid prisutdelningen. Under det följande samtalet med Vicky Uhlander, bibliotekarie och juryns ordförande, återkommer hon till morföräldrarna i Västerbotten.

Konstnären Berta Hansson, vars liv och verk är utgångspunkt för berättelsen, växte upp i en tid då möjligheterna att välja sin egen väg var starkt begränsade – särskilt för flickor. Idén att göra en bok om just konstnären Berta Hansson kom från början från Jenny Francke Wikberg, förläggare på Mirandobok, efter ett besök på en utställning. När Sara Lundberg sedan såg Berta Hanssons bilder och läste om hennes liv började hon fundera över hur hon skulle kunna gestalta berättelsen om Berta.

Sara Lundberg mindes hur hennes egen mamma brukade säga ”Jag undrar vad det blivit av mormor, om hon växt upp i vår tid”. Mormodern var en person med stor begåvning och kapacitet, men som blivit uppfostrad att sätta andras behov före sina egna. I arbetet med boken såg Lundberg paralleller mellan mormor och Berta Hanson, med skillnaden att Berta Hansson gjorde uppror mot tidens och platsens konventioner. Efter moderns död bryter Berta sig fri från familjens krav att stanna och jobba på gården, utbildar sig till folkskollärare och blir senare konstnär.

I arbetet med boken tog Sara Lundberg del av en mängd brev och dokument som bevarats av Berta Hanssons släktingar. Hon tog beslutet att förhålla sig ganska fritt till det historiska händelseförloppet och inte göra anspråk på en biografisk sanning. Det som i verkligheten var händelser utspridda över flera år, koncentreras i boken till ett tätare händelseförlopp i den 14-åriga Bertas liv. Tankarna är ofta Bertas egna, men tagna från brev hon skrev under hela sitt liv. Då det inte finns några teckningar eller bilder kvar skapade av den tonåriga Berta Hansson, var Sara Lundberg också fri i sitt skapande av de bilder som den unga Berta ses måla i boken. ”Jag förstod snabbt att det bara skulle bli konstigt om jag härmade Bertas sätt att måla. Istället måste jag bli Berta för att göra de här bilderna”. Resultatet har blivit något mer än en konstnärsbiografi, en större berättelse som alla kan känna igen sig i om att finna sin egen vilja och följa den. I bokens efterord finns en kort biografi om Berta Hansson skriven av Alexandra Sundqvist.

Vicky Uhlander lyfter samspelet mellan text och bild i boken. Bilderna är gjorda mestadels i gouache och akvarell, ibland med inslag av collage. Skiftande perspektiv och stilar används i bildberättandet – Ibland skarp realism, ibland nästan naivistiskt – men ändå sammanhängande. Sara talar om att balansgången att vara återhållsam i text och bild, då lägger läsaren till förloppet i sitt huvud. Spänningen ökar när man inte visar allt. När modern är döende ser vi på bilden hur Berta går ut i ladugården och kramar en ko, hon får inte vara för nära sin mor på grund av smittorisken. Vi får också höra att det var något vanligt att göra i den tiden­ ­fysisk närhet mellan barn och föräldrar var ovanligt, och det kunde vara en tröst att gå ut och klappa djuren när man var ledsen). När modern dött finns det en kort beskrivning i texten. I bild ser vi inte modern utan bara en bit av sängen där hon ligger, och ljuset som faller in genom en öppen dörr.

I boken finns också återkommande motiv som laddas med betydelse – tillexempel träd och fåglar. Träden och naturen är en tillflyktsort för Berta undan plikterna, och ett viktigt motiv i Sara Lundbergs bildvärld sen tidigare. Berta formar en fågel av lera som hon ger till sin sjuka mor, men det är också verkliga fåglar som symboler för frihet. I verkligheten målade Berta Hansson mycket fåglar mot slutet av sitt liv.

Ett annat motiv är händer, och Vicky Uhlander ber Sara Lundberg berätta om det finns en tanke bakom. I realistiska närbilder ser vi Bertas händer när de ritar, målar och när de arbetar, som sedda ur Bertas egna ögon. ”Vad spelar det för roll vad jag gör med mina händer?” frågar hon sig. Sedan är det samma händer som gör uppror mot familjen genom att arbetsvägra, bränna vid maten. I en parafras på Michelangelos Skapelsen, där gud sträcker ut sin hand mot Adams, ser vi Berta och hennes mor sträcka ut händerna, centimeter från att röra vid varandra. Sara Lundberg talar också om den betydelse händerna kan ha för en konstnär, tillfredsställelsen när handen tecknar det som hjärnan tänker. ”Jag är så tacksam för mina händer!” säger hon.

Senare på kvällen kan vi se resultatet av arbetet på nära håll. Då är det vernissage på Bildmuseet, som ligger vackert vid älven. Utställningsrummet ligger som på en stor balkong en trappa upp från entrén, och när jag kommer dit är det så fullt med besökare att det är svårt att se och höra invigningssamtalet från den plats jag står. Men lite senare under kvällen har trycket lättat och det går fint att ta in utställningen. Originalen har hängts i grupper och det är fascinerande att studera det fantastiska måleriet på nära håll. I en tid då det blivit vanligt med digitalt bildskapande är det ju inte alltid det finns några målade original att ta del av. Många av bilderna är olika stora i verkligheten och även en del skisser finns med i urvalet. En fin detalj i hängningen är att bilderna inte har passepartout vilket gör att även papperskanter, färgfläckar och utfall blir synliga. Det blir också en inblick i den konstnärliga processen.

Utställningen av vinnande Snöbollenbidrag är en viktig del av prisets betydelse och sätter ljuset på bilderboken som konstform. Det vore fint att se den gå på turné till andra museer som ställt ut bilderbokskonst, tillexempel akvarellmuseet i Skärhamn, Bror Hjorts hus i Uppsala och teckningsmuseet i Laholm, för att nämna några.

Utställningen på Bildmuseet pågår t.o.m 2018-09-09:
http://www.bildmuseet.umu.se/sv/utstaellning/aarets-svenska-bilderbok-2018/31565

Katarina Strömgård/BUG

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Logga in

Om du inte har något konto kan du skapa ett här.

Skriv in koden du fått skickad till dig för att logga in.

← Avbryt

Kolla din inkorg!

Vi har skickat ett e-postmeddelande till dig med vidare instruktioner hur du återställer ditt lösenord.