Foto: Joel Nilsson

Anteckningar om politisk grafisk form

Vi bad Jesper Weithz, författare, grafisk formgivare och kulturredaktör ta pulsen på den politiska grafiska formen. Här är hans 13 punkter.

1.Varje historisk epok har sin formgivning. Den tekniska utvecklingen och de samhälleliga styrkeförhållandena skapar ramar inom vilka de kreativa arbetarna skapar. Inga konstigheter. Så finns det en politisk formgivning? Svaret är nej. Svaret är ja. Titta på valaffischer från 1900-talets första halva. Jämför de olika partierna. Budskapen skiljer sig. Estetiken är, i stort sett, densamma. Det har funnits särskiljande motiv. Men aldrig en specifik ideologisk formgivning. Estetiska värden bestäms av sin historiska kontext. Och det kunde lika gärna ha varit en affisch för tandkräm.

2. Men ändå: Grafisk form – estetiska val – uttrycker värden. I olika tider vill olika partier och rörelser uttrycka olika värden. Se på dagens form: Handgjort, lite skevt, signalerar folkligt. (Som hos den utomparlamentariska vänstern och Miljöpartiet. Samt Sverigedemokraternas amatörism.) Funkispastisch signalerar samhällsplanering. (Vänsterpartiet.) Resten av partiernas material ser ut som broschyrer från en välfärdsinrättning. Budskapet är trovärdighet, vanlighet, inget som sticker ut och skaver i haven av medelklassvillor. Det är smart. Det är tråkigt. It’s depressing ’cause it’s true. Det enda sättet att förändra den rådande politiska formgivningen är att förändra den rådande samhällsstrukturen.

3. Om du tror att en form för radikal samhällsförändring kräver en radikal form tillbringar du för lite tid med människor som ser på helt andra tv-program än dig och dina vänner. (Lyssna till Barbara Kruger: ”I try to deal with the complexities of power and social life, but as far as the visual presentation goes I purposely avoid a high degree of difficulty.”)

4. Backa till sent 90-tal och du ska finna att partiernas material såg annorlunda ut än de gör idag. De utomparlamentariska såg militanta ut. Vänstern var folktandvårdstråkig för att sudda ut associationer till -68 och öststatssocialismen. Moderaterna såg ännu inte ut som Socialdemokraterna. (Och vice versa.) Och Sverigedemokraterna var öppna med sitt nazistiska förflutna. Men du ska också finna att de gemensamma nämnarna mellan de olika partiernas material är fler än mellan enskilda partier över tid. Det finns alltså inget folkpartistiskt formspråk, bara värden folkpartiet vill utstråla.

5. Sann historia: En svensk konstnär blir upphämtad av flera män i en svart fyrhjulsdriven jeep med tonade rutor. De kör konstnären till en avlägsen semesterort, ödslig nu när det inte är säsong. De är inte otrevliga mot konstnären. Tvärtom. De berömmer konstnärens konst, dess särskilda, distinkta uttryck, dess uppkäftiga formspråk, dess integritet. De mjukar upp konstnären med en överdos superlativ. Sedan ställer de konstnären inför ett ultimatum: De kommer att göra konstnären rik, mot att de får använda några få av konstnärens bilder i en kampanj för en arbetsgivarorganisation. Summan är långt större än vad konstnären tjänar på ett år. Konstnären säger nej.

6. Skrev jag utstråla? Instråla är också riktigt. Ett partis formspråk ämnar lika mycket manipulera omvärlden som partiet internt. Att förstärka ett partis identitet, fördjupa en känsla av samhörighet bland medlemmarna. Men den grafiska profilen vill också inskärpa en riktning i partiets arbete, det vill säga styra vad medlemmarna gör. En grafisk profil är både ett familjefoto fastkilad i ramen på en spegel och en repressiv piska.

7. Den oerhörda framgången som en famnfull serietecknande satiriker åtnjuter idag borde firas. Helst med en ny röd dag i kalendern. Men framgången är samtidigt en sorglig indikation på ett begränsat åsiktsutrymme i det officiella (massmediala) samtalet. När partierna trängs i mitten på grund av vad som betraktas som sansat är kraftigt kringskuret. Då blomstrar satiren.

8. Historien kommer att frikänna de politiska partiernas grafiska profiler. Men samtiden kommer aldrig att se förbi dem. Vid framgång berömmer formgivare och pr-folk sig med att den grafiska profilen tog partiet till nya höjder. Vid motgång förbannar medlemmarna den förbannade grafiska profilen som det tjatas så förbannat om och som kostar pengar som kunde ha gått till fikabröd.

9. Behovet av grafiska formgivare engagerade i social kamp och förändring har aldrig varit större. (Så tänker varje generation i varje tidsepok i varje civilisation btw.) Den arabiska våren har sina konstnärer, sina affischformgivare, sina aktivister med krita, sax eller problem med pdf-inställningar. Den sydeuropeiska kampen mot Trojkans makt och en fascistisk gryning har sina. Den bolivariska revolutionen sina. Men misströsta inte där du sitter i en dragig frilanslokal med suspekta matlådor längst inne i den gemensamma kylen. För varje Guernica som går till historien finns det tusentals konstverk och flygblad som skapade den historien. Det är de okända hjältarna som skriver historien. Som Chuck D sa: ”Most of my heroes don’t appear on no stamps.”

10. Kom ihåg. Entrepenör är inget neutralt ord. Entreprenörskapet är ryggraden i en dysfuntionell idévärld där den mätte står på de utsvultnas axlar. Vårda ditt antiprenörskap!

11. Att revolutionsromantik som minner om studentrevolter, Svarta pantrar och punkens estetik återkommer i kommersiella annonser och kampanjer är ingen slump. Reklambranschen vill åt 68-vibben, tider som associeras med folklig resning, eftersom de själva och produkterna de säljer är själlösa. Minns Faust och Gordon Gekko. Ge dem inte din själ.

12. Det är förbjudet att göra remake på Carl Johan De Geers ”Skända flaggan” i femtio år framåt.

13. Slutligen: Grafiska formgivare och bildskapare är också människor. Även fast de tvingas F-skatta. Det finns en hyresgästförening, ett fackförbund, en flyktinggömmarorganisation, en kvinnojour och en klimatrörelse som skriker efter aktivister. Gå till dem och var människa.

Jesper Weithz
Författare, grafisk formgivare på Revoluform, samt kulturredaktör på Flamman.

2 svar till “Anteckningar om politisk grafisk form”

  1. Ta mig fan det finaste jag läst på länge.

  2. Alex skriver:

    3. Jag tror inte att en form för radikal samhällsförändring kräver en radikal form – men att en radikal samhällsförändring kräver en radikal form.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Logga in

Om du inte har något konto kan du skapa ett här.

Skriv in koden du fått skickad till dig för att logga in.

← Avbryt

Kolla din inkorg!

Vi har skickat ett e-postmeddelande till dig med vidare instruktioner hur du återställer ditt lösenord.