Foto: Maryam Fanni
Foto: Maryam Fanni

Exploateringen av icke-latinska skriftspråk

Maryam Fanni, om konsumtionen av det arabiska alfabetet och hur den västerländska okunskapen manifesteras genom korrekturfel. Är form viktigare än innehåll?

Tidigt i våras hade Kulturhuset en annonskampanj i tunnelbanan som meddelade, på flera olika språk, att de har öppet alla dagar. Låt oss anta att alla språk är korrekta översättningar av frasen ”Öppet alla dagar”, men helt säkert så är i alla fall den arabiska och den persiska texten inte det. Faktum är att båda dessa textrader är fullkomlig nonsens, en uppställning bokstäver som inte ens bildar ord. Vad menas med detta?

Kort efter att jag hade sett och fotograferat denna tunnelbaneannons togs den ner, och jag antog att det måste varit som en följd av att korrfelet upptäckts. Men förvånansvärt nog, så dök samma bild upp igen alldeles nyligen, d.v.s. ca tre månader senare, då Kulturhuset nu distribuerar sin tidning, genom att exponera den på stora hyllor och runt pelarna i byggnaden. Tidningen har annonsbilden som omslag, och det är alltså inte en tidning som ställs i en hög med snittytan utåt, utan det verkar vara särskilt viktigt att just det röda omslaget med de olika skriftspråken exponeras. Hur kan det komma sig att den exponeras så, när grava korrekturfel pryder omslaget?

Det är inte första gången det arabiska alfabetet syns i felaktigt bruk, men ändå kan jag inte låta bli att djupt undra hur det går till när ett fel som detta skickas till tryck. Det är uppenbart att en språkkunnig inte har fått kasta ett öga på dokumentet. Varken redaktören, formgivaren eller korrekturläsaren kan ha behärskat dessa språk, eller ens känt till basala grunder i hur textmassan bör se ut. Och det kan väl omöjligen ha varit svårt att få tag på någon som kan persiska eller arabiska, då båda dessa språk är välrepresenterade i Sverige och Stockholm. Särskilt oroväckande är det om en stor kulturinstitution som Kulturhuset saknar arabisk- eller persisk-talande i sin personal, i synnerhet när de gör anspråk på att kommunicera med personer som talar dessa språk.

För något år sedan fick jag mailledes en inbjudan till bokförlaget Modernistas utförsäljnings-”bazaar”, en inbjudan med stor rubrik på (ett försök till) arabiska. Det dröjde nämligen en stund innan jag förstod att den arabiska texten skulle föreställa ordet ”bazaar”, eftersom det i själva verket bara var en rad isolerade bokstäver i baklänges ordning.

Kulturhusets annons fungerar på exakt samma sätt. I båda textraderna är alla bokstäver isolerade och bildar på så vis inte ord, och orden i meningarna står i baklänges ordning.

Både persiska och arabiska skrivs, i likhet med flera andra språk, med det arabiska alfabetet. Det arabiska alfabetets bokstäver förekommer, till skillnad från de latinska, i flera olika former: initiala, mediala och finala. Detta för att de ska kunna bindas samman till ord. Ett ord börjar alltså med en initial bokstav till höger, fortsätter med mediala bokstäver, och avslutas med en final bokstav till vänster. Alla bokstäver har också en isolerad form. (För den som blir förtjust över orientens komplexitet kan meddelas att det tyvärr inte är så svårt som det låter.)

Den som experimenterar med arabisk text på sin dator, upptäcker snart följande: det som händer när man förlitar sig på internets översättningsverktyg och datorns mjukvara, är att mjukvaran inte klipper in en korrekt formaterad text ifall ett arabiskt typsnitt inte är aktiverat på datorn. Istället genereras samtliga förekommande bokstäver i sin isolerade form och orden hamnar i baklänges ordning, trots att man kopierat en korrekt mening från internet. Skillnaden bör vara klart synlig för ögat, och den uppmärksamme frågar säkert efter hjälp om detta problem uppstår.

Resultatet blir att texten blir helt oläslig – det bildas inga ord – nonsens. Det oroväckande är att denna nonsens verkar vara gångbar trots allt. I en värld där öst måste behärska väst – men inte tvärtom, går det förstås inte att förutsätta att alla ska känna till exakt hur ett icke-västerländskt skriftsystemet fungerar, det kanske kan räcka med att en på sin höjd känner till att det arabiska alfabetet läses från höger till vänster.

Men ett allvarligt problem uppstår när en stor och etablerad kulturinstitution, med s.k. mångkulturellt anspråk, kan trycka stora upplagor och betala dyr annonsplats men inte verkar ha förstått vikten av en relevant korrekturläsning för att se till att det var något som överhuvudtaget blev begripligt. Denna ignorans är ett tecken dels på utbredd och accepterad okunskap om utomeuropeiska kulturer, men också på hur dessa på daglig basis representeras av nonsens-bilder, som produceras av en kår ”professionella” som sitter på sina kontor och jobbar med en självgod västerländsk tilltro till den egna förmågan att behärska ”det främmande”.

De senaste åren verkar arabisk skrift dessutom ha blivit alltmer vanligt förekommande i olika sammanhang, där det estetiska kan sägas framstå som viktigare än det kommunikativa. Ett sätt att förstå detta är att skriften fått en positiv laddning i och med den arabiska våren, och att det på så vis blir ett feel-good-ämne för en västerländsk betraktare. Folkrörelserna blev något som passivt applåderades i väst, och den som uttryckte sitt stöd kunde på så vis enkelt tillgodoräkna sig själv en guldstjärna i öppensinne och solidaritet, utan att nödvändigtvis behöva göra avkall på övriga rådande stereotypa bilder av mellanöstern som vi gemensamt bär på. 1970 skrev Susan Sontag om kommersialiseringen av politiska affischer från Kuba, om hur västvärlden konsumerar de politiska annonserna som handelsvaror och samlingsobjekt. Hon menar att affischen fungerar som ett substitut för erfarenhet och liknar den på så vis vid turism. På samma sätt går det att tala om den arabiska skriften i vår samtid, den konsumeras som bild snarare än den förstås som budskap, och kan därför liknas vid den känslomässiga och moraliska turism som Sontag beskrivit för redan 40 år sedan.

Meddelandet på Kulturhusets annons är skrivet på många språk för att vara tillgängligt och nå ut till icke svenskspråkiga grupper. Åtminstone är det så det ska se ut. I själva verket är syftet att det ska utstråla ”multikulturalism”, och den faktiska kommunikationen med andra språkgrupper är uppenbart sekundär. Detta fenomen kan kallas för leverans av bilden av det främmande språket, i motsats till innehållet av den arabiska eller persiska texten. Det finns även andra ord för samma företeelse: exotism, orientalism. Men även: multikulturell alibi-verksamhet – som kan förklaras såhär: när det inte lönar sig att på ett djupt och långsiktigt plan arbeta med tillgänglighet för alla samhällsgrupper, så är en effektiv lösning att åtminstone ge sken av att det står på agendan. Och det görs bäst genom en annons som skriker att det är öppet varje dag, på något som för ett svenskspråkigt öga ser ut att vara olika främmande språk.

Maryam Fanni
Grafisk formgivare

6 svar till “Exploateringen av icke-latinska skriftspråk”

  1. Helena Roth skriver:

    Men gisses – blir rent chockad!
    Undrar lite grann…. för hur svårt kan det vara att se till att det som skrivs är korrekt?!
    Hoppas på ändring framöver – och stort tack för att du upplyste mig!

  2. Tomas skriver:

    Det är kanske en kostnadsfråga för resp institution att ha språkligt/grammatisk kompetens på 15-20 språk vid varje publiceringstillfälle….

    Och är det arabiska budskapet fullkomligt obegripligt eller bara grammatiskt/bokstavstypmässigt felaktigt? Kan en normalläskunnig arabiskläsande person ändå med lite god vilja förstå budskapet?

    Ungefär som vi i Sverige utan större problem innehållsmässigt förstår många utländska brytningar och grammatiskt ofulländad såväl talad som skriven broken Swedish

  3. Det är klart man inte kan ha inhousekompetens på alla språk, men man får ju lämna till en professionell översättare när man ska kommunicera på andra språk. Som Maryam skriver ”det som händer när man förlitar sig på internets översättningsverktyg och datorns mjukvara, är att mjukvaran inte klipper in en korrekt formaterad text ifall ett arabiskt typsnitt inte är aktiverat på datorn. Istället genereras samtliga förekommande bokstäver i sin isolerade form och orden hamnar i baklänges ordning, trots att man kopierat en korrekt mening från internet. Skillnaden bör vara klart synlig för ögat, och den uppmärksamme frågar säkert efter hjälp om detta problem uppstår.

    Resultatet blir att texten blir helt oläslig – det bildas inga ord – nonsens.”

  4. Johan Ragnarsson skriver:

    Jag kommer att tänka på ”Åke från Åstol”: http://pics.imcdb.org/0ge23/231375-title2.jpg

  5. Håkan Friberg skriver:

    Johan Ragnarsson. Jag vet inte om du är medveten om att kinesiskan på din skylt betyder ”Välkommen”.

  6. Håkan Friberg skriver:

    Mycket bra inlägg, Maryam.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Logga in

Om du inte har något konto kan du skapa ett här.

Skriv in koden du fått skickad till dig för att logga in.

← Avbryt

Kolla din inkorg!

Vi har skickat ett e-postmeddelande till dig med vidare instruktioner hur du återställer ditt lösenord.