Illustration: Louise Kelpe

Skrivande formgivare – var finns ni?

Louise Kelpe, formgivare baserad i Malmö, söker fler skrivande kollegor som vill formulera sig kring yrkets gränser och utveckling.

Är det möjligt att varje dag ändra perspektiv, att vara i konstant förändring?  Som ett barn, med full fart framåt. Själv har jag just bytt perspektiv, jag befinner mig i en situation där jag inte kan göra annat än att vrida och vända, fråga och undra, förändras.

Nu sitter jag här, nyligen hemflyttad igen, nyfiken och utan riktig klarhet i vad som händer här i Sverige. Redan första veckan satte en jämförelseprocess igång, en studie i likheter och olikheter mellan det landskap som jag tycker mig se här och det Amsterdam som jag lärt känna och precis lämnat. Acklimatiseringsprocessen har utvecklats till ett ständigt sökande. Först genom Malmö och sedan vidare letandes efter intressanta sammanhang att få delta i. Jag längtar efter diskussioner och frågorna är så många. Vem, var, hur och varför inte?!

Var finns det offentliga samtalet om grafisk design? Alla samtal som vanligtvis sker i små informella konstellationer, var kan jag hitta dem i större storlek? Ett offentligt samtal där framför allt grafiska formgivare skriver och uttrycker sig. Jag har tittat bland designtidskrifter i butik och bibliotek, på nätet och i vänners bokhyllor, men har ännu inte funnit någon kritisk och djuplodande designtidning, på svenska. Så jag undrar. Vi är ivriga eldsjälar. Vi är uttrycksälskande formförfattare. Vi försöker ständigt utforska det obeprövade. Allt vi gör har ju sina anledningar. Var utforskas dessa? Var publicerar vi våra funderingar? Att grafiska formgivare och illustratörer skriver är jag övertygad om. Men så måste vi också ha självförtroendet att se de anteckningar, tankar och idéer som vi har i våra skissblock och i alla dessa textdokument på skärmen som de texter de faktiskt är. Här finns det att göra. En text kan se ut på så många sätt. Låt oss utforska detta på alla möjliga vis, fantastiskt fritt och extremt specifikt. Jag vill läsa detaljerade texter, engagerade, rosenrasande eldiga texter. Och idéerna får gärna vara abstrakta och svårtillgängliga!

Härom veckan frågade jag en föreläsare på Signal här i Malmö vilken relation grafisk form och skrivande egentligen har. Hon sa att grafiska designers inte skriver, men att vi kan göra det – om vi inte vill vara kommersiella. Varför förhåller det sig så?

En annan tanke går till bärande strukturer, eller kanske handlar det om uppmärksamhet? Någon sa någon gång att grafisk design är som arkitektur i bokform – storskaligt bygge. Vi behöver också den breda diskussion som arkitektur lyckas få till stånd i fråga om respekt, budget och betalning. Vi kan kalla den ‘så mycket arbete detta är!’-diskussionen, där arbetsförhållanden synliggörs och där det byggs upp kunskap om det bakomliggande arbetet på olika vis. Och då menar jag inte geniförklaring av en individ som lyckats göra en slående svartvit symbol. Jag menar process och tänkande. Reflektion, analys och medvetandegörande pennföring kring vikten av detta ofta kollektiva arbete.

Var kan jag finna dessa meningar? Jag är inte säker på att just arkitekter skriver mer än grafiska designers, men jag vet med säkerhet att det går en tidskrift om grafisk form på femtio arkitekturtidskrifter. Någon måste också skriva om grafisk design.

Jag läste för länge sedan en text om att som designer kunna säga nej. Så tänker jag – inte bara säga nej till möjliga kunder, utan också att säga ja till hela idén om att förhålla sig kritisk till sina uppdrag, att ha en vision. Det är så skönt.

Hur gör ni? Viker ni er dubbla i försök att se metoden med vilken ni jobbar? Söker efter det där utifrånperspektivet – metaperspektivet? Som kan vara att skriva om hur man jobbar, när man jobbar, och som senare också kan förvandlas till jobb. Jag älskar att i tanken prova olika kanaler, föreställa mig möjlig distribution och cirkulation. Att stöta och blöta hur saker ska göras, långt innan jag provar och långt efter att projektet är färdigt. Och det är så som jag förstår grafisk design, jag tror att det är det som är dess själ. Att förstå en text eller ett budskap och fundera kring hur det ska göras. Och att fundera genom form. Det kanske går att kalla analys? Hur man förhåller sig till det talade språket, till ordens innebörd och form, till berättelsens själ. Det må vara navelskådande, men varför inte? Det är så viktigt att inte bara göra, utan också skriva om att göra, prata om att skriva och göra. Det förstärker känslan när det man gör är bra, eller dåligt och måste göras om, och det är kanske den enda chansen att göra något oskönt och smart.

Med risk för att låta hård och orättvis så vill jag påstå att scenen för grafisk design är rätt så konform i (men också utanför) det här landet.

Jag vill lyfta dessa frågor. Det handlar också om att välja kanal. Jag efterlyser en debatt om hur och varför man gör grafisk design. Om hur vi alla kan hjälpas åt att luckra upp de system som vi verkar i idag. Jag föreställer mig strukturer som öppnar upp för ett verkande som sträcker sig långt bortom rent och ljust, snyggt och prydligt, eller kvicktänkt och slagkraftigt. Jag efterlyser exempel som tar upp mångsidigt, obestämbart och gränsöverskridande. Förhållanden där rollerna som formgivare, förläggare och redaktör är improviserade och ständigt växlande istället för oss tilldelade. Kanske kan vi inta alla roller. Det räcker till en början med att vi bara diskuterar, skriver. Även om vi bara skriver för varandra. Det handlar ständigt om detta att få uttrycka sig. Något som vi alla hänger oss åt, tror på och är angelägna om att få jobba med. Vi måste arbeta aktivt för större möjligheter att bredda kategorin grafisk formgivare. Vi måste sudda bort gränserna kring yrket. För största möjliga frihet, för utforskande av skapandet, för våra olika rösters skull.

Jag vet att det finns en mångfald av idéer och teorier, spännande rörelser och sätt att jobba. De är värda att spridas, göras hörda. Efter all denna skolgång, efter allt tecknande vi har ägnat oss åt, efter alla timmar framför skärmen och efter alla uppdrag och framföranden vi gjort, så har vi alla mycket att säga. Jag ska fortsätta att söka efter spridda eldar, och jag ska fortsätta söka efter fler sökare. Fler som vill diskutera och uttrycka sig i ord, genom fler kanaler, i olika former, på nätet eller i brevlådan, var och en med sin speciella röst.

Louise Kelpe, grafisk formgivare baserad i Malmö

Fler artiklar från gästredaktörerna.

3 svar till “Skrivande formgivare – var finns ni?”

  1. Tova Jertfelt skriver:

    Men ja, bäst, håller helt med

  2. Mikaela Nordlund skriver:

    Det låter spännande. Yrket känns luddigt för mig som står lite utanför men ändå så nära. Arbetar som illustratör men söker efter mer. Vill skapa intryck inte bara bild, göra helheten så komplett den kan bli efter mitt universums tankar. Söker efter mer, inte bara tekniken, söker efter det konstnärliga, det psykologiska; kärnan bakom verket och tankarna som formade det.

  3. Anna Lena Mayor Ekeblad skriver:

    Louise! Jag är konstnär/grafisk formgivare + skribent. Tycker det är perfekt att vara den som själv sätter ord på det jag gör och breder gärna ut mig över alla möjliga gränser!
    http://www.mayorekeblad.se
    http://www.goteborgnonstop.se/blogg/annalena/
    http://www.goteborgnonstop.se/2013/03/25/ar-det-har-allt-det-blev/

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Logga in

Om du inte har något konto kan du skapa ett här.

Skriv in koden du fått skickad till dig för att logga in.

← Avbryt

Kolla din inkorg!

Vi har skickat ett e-postmeddelande till dig med vidare instruktioner hur du återställer ditt lösenord.