Krönika: Låt oss synas och höras!

”Hur kan det vara så att den som synliggör själv regelmässigt blir osynliggjord?” Svenska Tecknares ordförande Karin Ahlin skriver om att ta plats som bild- och formskapare. Artikeln har tidigare publicerats i Tecknaren nr 1, februari 2018. 

Text: Karin Ahlin. Illustration: Ruhani Islam.

Det räcker att göra följande test: Gå till biblioteket och ta valfri bilderbok. Biblioteket har klistrat dit en bokstav någonstans, den anger hur boken ska sorteras. Det är första bokstaven i upphovspersonens efternamn. Om en författare har varit med och gjort boken är det alltid hens efternamn som väljs. Det spelar ingen roll om hen endast har skrivit ett enda ord i boken. Budskapet är solklart: den som har gjort bilderna är oviktig.

I många sammanhang räknas vissa upphovspersoner inte alls. Ett tydligt exempel är den grafiska formgivaren, vars verk inte är upphovsrättsligt skyddat enligt lag. Hur kan det vara så att den som synliggör själv regelmässigt blir osynliggjord?

När fulavtalen, frilansavtal med orimliga villkor, började spridas i bild- och formbranscherna bad, tjatade och tiggde vi på Svenska Tecknare om att få komma till mediehusen för att prata om problemen som sådana avtal för med sig. Deras ointresse och ovilja var så kompakt att man nästan kunde ta på den. Och när de ändå går med på att träffas handlar det om att de ska berätta för oss hur det är. Ingen vill veta hur vi ser det, hur våra medlemmar ser det, vilka konsekvenserna blir. Vi och våra medlemmar osynliggörs.

Samtidigt är det många av er medlemmar som protesterar mot deras usla villkor och fulavtal, och sedan berättar för oss hur det gick. ”De sa att det bara var att skriva på, annars skulle någon annan göra det för det står en lång kö bakom mig som vill ha uppdraget.” Bonnier Tidskrifter meddelade glatt på sin Facebooksida att de förra året gjorde en supervinst på 64 miljoner kronor. Men varför kan de då inte betala sina frilansare?

Att osynliggöra är en etablerad härskarteknik. En motstrategi är att ta plats och kräva att man blir sedd och lyssnad till. Lätt att säga, svårare att göra när fulavtalet läggs fram på bordet och man är sugen på att äta även nästa månad. Hur gör du för att synas och ta plats? Mejla mig och berätta.

Karin Ahlin, ordförande i Svenska Tecknare. Foto: Jenny Gustafsson

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Logga in

Om du inte har något konto kan du skapa ett här.

Skriv in koden du fått skickad till dig för att logga in.

← Avbryt

Kolla din inkorg!

Vi har skickat ett e-postmeddelande till dig med vidare instruktioner hur du återställer ditt lösenord.