Illustration av Elin Svensson.

Reportage: Att skapa klimatsmart

Hur kan bildskapare och formgivare arbeta för att minska sin klimatpåverkan, och vad har bild och form för roll i omställningen mot en mer klimatsmart tillvaro? Alexandra Sundqvist pratar med fyra kreatörer som på olika sätt arbetar med hållbarhet.

Artikeln har publicerats i Tecknaren nummer 2, maj 2019. Text: Alexandra Sundqvist. Illustration: Elin Svensson.

Kanadensiska Naomi Klein, författare till Det här förändrar allt: kapitalismen kontra klimatet, kallar klimatet vår tids ödesfråga och anser att vi för att stävja klimatförändringarna måste gå samman på ett sätt som är ovanligt i vår nuvarande kultur. Samtidigt ger hon uttryck för en viss optimism – kanske är hotet vår bästa chans på länge att förändra världen på riktigt? Hon skriver: ”Klimatförändring är ingen ’fråga’ som vi kan föra upp på listan över sådant man bör oroa sig för på samma sätt som för sjukvård och skatter. Det är en uppmaning till hela civilisationen att vakna. Ett kraftfullt budskap – uttalat på brändernas, översvämningarnas, torkans och utdöendets språk – som säger oss att vi behöver en helt ny ekonomisk modell och ett nytt sätt att dela på den här planeten. Som säger oss att vi måste utvecklas.”

Formgivaren och konstnären Katja Pettersson går i liknande tankegångar när vi ses på Konstfack, där hon också undervisar vid masterutbildningen i industridesign, en gråmulen eftermiddag under vårvintern. För att parafrasera titeln på en av Petterssons senaste utställningar, Brytpunkter, befinner vi oss i en brytpunkt som inte är ny, men som efter fjolårets heta sommar, torka och skogsbränder syns allt tydligare i en svensk kontext och i den allmänna opinionen. Skolungdomar strejkar för rätten till en framtid, samtidigt som mediernas rapportering i klimatfrågan har blivit allt mer frekvent.

– Jag tror att vi har gått in i ett chocktillstånd. Världen och politiken känns väldigt dystopisk och till skillnad från tidigare skriver historien sig själv i ett informationsflöde som hela tiden pågår runt omkring oss. Allt är mer fragmentariskt och uppbrutet. Man har ingenting som håller en i handen. Men där tror jag att visuell kommunikation och det gestaltade har en signifikant roll i att ena oss, säger Katja Pettersson, som 2009 lämnade designkollektivet Front för att ägna sig åt mer småskalig, hållbar produktion i en utställningsbaserad praktik.

Katja Petterssons utställning Brytpunkter, som visades på Norrtälje konsthall i slutet av 2018, var en rumslig installation där värme och kyla, objekt, rörelse och ljud gav uttryck för människans och jordens villkor och existens. Med sin konst vill Pettersson få oss att reflektera över vår egen relation till elementen och naturen.

Hon tar efterkrigstidens positiva bildspråk med rosigt glada bullbakande kvinnor som ett exempel.

– Då fanns en väldig framtidsoptimism. Tittar man på den tidens visuella kommunikation i dag inser man att den kretsar kring en positiv kraft, som bygger på undertexten att ”vi kan klara det här”. Allt går att göra, vi kan åka till månen, vi kommer att leva i ett bättre hem, där man kan äta vad man vill och dessutom äta på nya sätt. Allt är väldigt ”happy, happy” och romantiskt, även estetiken. Samtidigt signalerar den att det är framåt vi ska. Det var ett sätt att hämta sig efter kriget och den outsägliga personliga misär det innebar. Hela världen tvingades ta ett grepp.

Hon tror att vi nu befinner oss vid en liknande punkt men i miljöfrågan, där visuell kommunikation spelar roll.

– Det gestaltade kan vippa över frågan till att varje individ har en kraft att förändra. Det tycker jag att exempelvis utställningen Broken nature: Design takes on human survival som just nu visas i Milano gör. Liksom festivalen Stockholm Act, som hölls för två år sedan, och forskningscentret Stockholm Resilience Centre som har utfört och utför ett antal intressanta projekt tillsammans med konstnärer.

I essän Can graphic design be a catalyst for climate change? (2018) konstaterar brittiska Cannelle Rambaud-Measson att bildens direkthet lämpar sig särskilt bra för att adressera komplexa frågor kring hållbarhet eftersom problematiken kan rymmas i ”en enda, slagkraftig visuell metafor”.

I förra numret av Tecknaren förde Josefine Engström, tidigare lektor i visuell kommunikation på Konstfack, ett liknande resonemang och påtalade att visuell kommunikation är ett redskap för att gestalta det okända, tydliggöra komplexa frågor och i förlängningen inspirera och engagera. Dessutom har bilder en förmåga att ladda negligerad fakta med emotionella undertoner.

Ett sådant exempel är Kalle Johanssons serie I början var jag väldigt arg, som utgår från ett möte mellan Johansson och klimataktivisten Samuel Jarrick, och där fakta rörande konsekvenserna av den globala uppvärmningen har kokats ner till serierutor befolkade av gulliga, men utrotningshotade, djur och karga stridsvagnar.

Kalle Johanssons klimatserie I början var jag väldigt arg är baserad på intervjuer gjorda under 2014 med operasångaren och klimataktivisten Samuel Jarrick, som berättar om sitt engagemang för klimatet och sin klimatoro som förälder. Den publicerades i Fria tidningars lokala delar 2015, i Dagens ETC 2018, och kan läsas digitalt på kallejohansson.com. Den kommer även att ingå i antologin Vad håller ni på med som ges ut av En bok för alla i samband med Bokmässan i höst.

Gestaltningen av den djupt personliga erfarenheten av att, som förälder, inse vidden av människans industriella inverkan på planeten löper parallellt med de faktabaserade bitarna och bildar en berättelse som pendlar mellan hopp och frustration. I serien landar Jarrick efter en rad misslyckade försök att påverka sin närmaste omgivnings livsstilsval i insikten om att varje människa måste börja med sig själv.

Synsättet delas av illustratören Magnus Bard, tecknare vid Dagens Nyheters ledarsida sedan slutet av 1990-talet. I nästan lika många år har han berört teman som hållbarhet, miljöpolitik och konsumtion i sina bilder. Mellan åren 2010 och 2018 medverkande han även i Svenska Institutets projekt och digitala utställning Facing the climate där en handfull svenska tecknare visade sina bilder i samarbete med svenska ambassader runtom i världen. Projektet har nått en halv miljon människor i fler än 30 länder.

Bild av Magnus Bard, publicerad som tecknad kommentar på Dagens Nyheters ledarsida 2011.

I flera av sina teckningar vänder Magnus Bard på perspektiven, genom att exempelvis placera bin, fiskar och ett smältande isblock på de vadderade stolarna i ett konferensrum. De får en reprimand av en man i kostym eftersom de inte lever upp till människans efterfrågan och krav på avkastning: naturen måste ändra sina prioriteringar.

Bild av Magnus Bard till den digitala utställningen Facing the climate, framtagen av Svenska Institutet och visad i samarbete med svenska ambassader runt om i världen.

– Vi tror att naturen ska anpassa sig till våra utsläpp. Jag ville lyfta fram hur bisarrt det förhållningssättet är och skruva det. Vi är en del av ett kretslopp som vi ställer oss över och vi blir lika förvånade vid varje naturkatastrof eftersom vi utgår från att naturen ska underordna sig oss, säger Bard, som vidare konstaterar att klimatfrågan har gått från att vara ett särintresse till att få ett brett genomslag.

– Det finns en enighet kring att det är det absolut viktigaste vi har att ta hand om i dag. För några år sedan kändes det otroligt jobbigt eftersom ingenting hände, men nu börjar någonting förändras.

För Magnus Bard är flyget en stridsfråga som han ofta återkommer till.

– Flyget är en jättebra symbolfråga och en typ av lyxkonsumtion som vi håller på med i ett land som Sverige. Bilismen är svårare att angripa, eftersom jag har förståelse för att folk i glesbygden behöver bilar för att ta sig någonstans. Flyget är mer extremt och där ger jag gärna en känga till de äldre generationer som har fått barn och barnbarn men inte vill ge avkall på sin livsstil för att de yngre ska få en bättre framtid. Äldre människor är de som flyger mest och kör mest bil, medan unga människor generellt lever mer miljövänligt.

Inom bild- och formbranschen lyfts frågor om social och ekologisk hållbarhet på bred front sedan flera år tillbaka via universitets-, högskole- och folkhögskoleutbildningar som bland annat kandidatprogrammen Visual Communication + Change och Design + Change vid Linnéuniversitet samt Grafisk design vid Mittuniversitet. I slutet av förra året lanserades den digitala kampanjen Engagera dig nu! Där tredjeårsstudenterna vid Grafisk formgivning och illustration på Konstfack, i samarbete med Naturskyddsföreningen, skapade en serie animerade kortfilmer som uppmanar till engagemang i klimatfrågan.

Den grafiska formgivaren Matilda Plöjel undervisar vid Linnéuniversitetets + Changeutbildningar. För några år sedan fick hon uppdraget att formge en tryckt bok med så lite klimatpåverkan som möjligt. Resultatet blev Share this book: Critical perspectives and dialogues about design and sustainability. Även arbetsprocessen redovisas i boken.

Share this book: Critical perspectives and dialogues about design and sustainability (Axl Books, 2013) av Ramia Mazé, Lisa Olausson, Matilda Plöjel, Johan Redström och Christina Zetterlund handlar om design och hållbarhet ur en rad olika perspektiv. I ett avsnitt ger Matilda Plöjel en inblick i processen med att formge en miljövänlig bok, hon frågar sig bland annat när en formgivares ansvar börjar och slutar.

 

– Att göra en miljövänlig bok påminner väldigt mycket om att göra en bok med liten budget. De flesta forskare är överens om att det är papper och transporter som har störst klimatpåverkan, därför bör man se till att producera så lokalt som möjligt och välja lokalproducerat, gärna återvunnet papper. Liksom se till att trycka så små, men realistiska upplagor som möjligt och använda sig av standardformat där pappersarken utnyttjas maximalt, säger Plöjel.

– En boks klimatpåverkan beror även på vad vi gör med den som konsumenter. Delar jag min bok med andra minskar dess påverkan betydligt. Vi kan inte äga ett exemplar av allting, vi måste börja dela. Det är en av många anledningar till att biblioteken är så viktiga i egen rätt.

Det finns många exempel på att hållbarhet är en prioriterad och levande fråga inom svensk bild och form. Samtidigt är konsumtion en nyckelfaktor bakom klimatförändringarna. Som kreatör har man därför ett särskilt ansvar för sin produktion och sina yrkesmässiga val inom ett befintligt system. Matilda Plöjel konstaterar att formgivare måste ha ett mikroperspektiv på de enskilda besluten i en produktion men också ett makroperspektiv på hållbarhetsfrågan. Någonting som inte alltid är enkelt. Hon tar FSC-märkningen på papper som ett exempel, en certifiering som uppmuntrar till miljöanpassat bruk av världens skogar.

– I arbetet med Share this book hittade jag två lämpliga papper, ett FSC-certifierat och ett återvunnet, men att räkna ut vilket av de två som var mest miljövänligt var nästan omöjligt. Jag fick då rådet att se detta som ett politiskt beslut – ville jag och uppdragsgivaren stötta FSC eller återvunnet papper? När jag närmade mig frågan från detta perspektiv blev det tydligt att FSC är ett starkt varumärke och en tacksam symbol att sätta på sin produkt för att visa att man har gjort sitt, medan ”återvunnet papper” bara är en term. Samtidigt visade det sig att bland annat Naturskyddsföreningen hade lämnat FSC efter skandaler i exempelvis USA. Det finns tveksamheter i hur det kontrolleras och huruvida åtagandena vad gäller hållbart skogsbruk efterlevs i Sverige. Både personer från pappersbranschen och miljöforskare pekar på vikten av att vi börjar använda återvunnet papper i stället för, eller åtminstone som komplement till, nyproducerat, säger Matilda Plöjel, och tillägger:

– Det har dock blivit svårare. För bara ett par år sedan fanns en fabrik i Danmark som producerade återvunnet papper men denna produktion har flyttats till Frankrike.

Formgivaren Eric Ericson vittnar också om komplexiteten i att hålla de två perspektiven i huvudet samtidigt i en globaliserad samtid. I drygt tio år har han försökt göra miljömedvetna val i egenskap av bland annat förläggare på bokförlaget Orosdi-Back, en tjänst som han lämnade vid årsskiftet.

– Jag har reflekterat över dessa frågor i allt jag har gjort. Jag har försökt agera hållbart men inte alltid lyckats. De senaste två åren har mitt arbete dock genererat väldigt låga utsläpp av koldioxid.

I ett av hans senaste projekt, det biologiskt nedbrytbara brädspelet Kalas – spelet som hjälper dig att bli klimatsmart som han har tagit fram tillsammans med konstnären Lars Arrhenius, ska spelaren flyga runt i världen för att samla ingredienser till ett festligt barnkalas. Den med flest flygmil, tyngst bil och högst inkomst har störst chans att vinna.

– Hållbarhet, etik och ekonomi hänger ihop. Frågan om hållbarhet är inte bara kopplad till klimatet, utan till hela biosfären och till demokrati- och genusfrågor. Egentligen kan man koppla all vår användning av fossila bränslen till två av världens största producenter av olja, Ryssland och Saudiarabien. De tjänar pengar så fort vi håller på med fossila bränslen, pengar som exempelvis investeras i vapen, säger Ericson.

Kalas av Eric Ericson och Lars Arrhenius (Orosdi-Back) är ett familjespel som går ut på att förbereda ett lyckat barnkalas. Det blir en världsomspännande resa till bland annat låglöneländer, områden där konfliktmineraler bryts och skövlade regnskogar, som avslöjar information om vilken klimatp.verkan ett kalas har.

Spelpjäserna i Kalas är producerade av bioplast och tillverkade i Polen. Transporten har skett med lastbilar drivna av biogas.

– Som kreatör är det jätteviktigt att tänka på hur man tillverkar saker. Det är inte någon lösning på problemet, men vi landade ändå i att detta var det bästa sättet att producera någonting på. Sedan är det otroligt komplexa frågor där det till exempel är omöjligt för mig att svara på var majsen i bioplasten kommer ifrån.

Katja Petterson tycker personligen att det är svårt att motivera objekt för massproduktion.

– Det var därför jag lämnade Front, en grupp som vi bildade när vi gick ut från Konstfack och som snabbt blev en uppåtgående raket där vi fick göra precis vad vi ville. I samband med en produktionsresa för ett globalt möbelföretag blev det väldigt tydligt för mig hur vi ställer oss över naturen. Sedan dess har jag ägnat mig åt utställningar som bygger på dialog med besökarna och där jag intresserar mig för människans beteende i relation till varandra och till naturen. Det finns en elasticitet där som jag tycker är intressant: när slutar vi att bry oss? säger Katja Pettersson och tillägger:

– Storskalig produktion skapar en enorm ångest även hos studenterna på masterprogrammet i industridesign. Många av dem har gått över till mer dialog- och kretsloppsbaserade projekt och försöker angripa dem som formgivare i stället för att producera nya objekt i tusental.

I den tidigare nämnda essän Can graphic design be a catalyst for climate change? Påtalas problematiken i att en stor del av den grafiska formgivningen produceras för företag som tjänar pengar på att vi konsumerar.

– Jag tycker också att man ska tänka lite på vad man lånar sig till som illustratör eller formgivare. Ingen av oss kan göra det här perfekt och helt klimatneutralt, men vi kan tänka efter och ta lite ansvar, säger Magnus Bard.

– På ett individuellt plan har jag förståelse för att man ibland behöver välja pengarna, men jag tycker att man ska försöka göra en värdering vid varje enskilt beslut. Det är också därför jag bråkar om flyget. Det är lättare att säga nej till en långflygning än till pengar som ger en mat på bordet.

Alexandra Sundqvist är kulturjournalist, musik- och bilderbokskritiker, samt Tecknarens nyhetsredaktör. Elin Svensson är illustratör.

Faktaruta 

Klimat inom bild och form: tips, läsning och utställningar. Fler serier om klimatet.

Fler serier om klimatet
Serier. I antologin Jag vill inte göra slut – serier för klimatet från Svenska Serieförlaget, ger 33 serieskapare sin syn på klimatfrågan, och överskottet går till Klimataktion (serierforklimatet.blogspot.com). I en serie med titeln Klimatäh, publicerad i tidningen Arbetet i februari ger sig serietecknaren Mats Jonsson in i klimatdebatten. Såväl veganers moraliska överlägsenhet som de nyfrälsta Greta Thunberg-fansen får sig en känga (arbetet.se).

Välja papper och bläck
Materialval. Det digitala verktyget Check your paper, ett initiativ från WWF:s Forests for life programmes, hjälper kreatörer att utvärdera pappers och bläcks klimatpåverkan och ekologiska fotavtryck. checkyourpaper.panda.org

Animerat engagemang
Film. WWF, men även Naturskyddsföreningen, har legat i framkant med att använda visuell kommunikation för att belysa den globala uppvärmningens konsekvenser. I ett samarbete med Konstfack uppmanar Naturskyddsföreningen till engagemang för klimatet via sex animerade kortfilmer. I exempelvis The moral compass fångar tredjeårsstudenterna Erika Nyström och Iza Tromp problematiken i att vi vet att vi måste leva mer hållbart, men blir villrådiga av alla vardagsval. naturskyddsforeningen.se

Tre designutställningar
Utställningar. I Ocean plastics synliggör Röhsska museet i Göteborg, 5 juni–6 oktober, hur samtida design förhåller sig till plasterna i haven, med bland annat lösningar för att städa haven och verk gjorda av återvunnen plast som har fiskats upp (rohsska.se). På ArkDes i Stockholm visas i Framtiden börjar här, till och med den 4 augusti, projekt av formgivare, arkitekter och forskare som diskuterar teknikens roll i våra liv, med en avdelning om planeten och klimatförändringarna. XXII Triennale di Milano: Broken nature handlar om design, natur och mänsklighetens överlevnad, och pågår till den 1 september (brokennature.org).

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Logga in

Om du inte har något konto kan du skapa ett här.

Skriv in koden du fått skickad till dig för att logga in.

← Avbryt

Kolla din inkorg!

Vi har skickat ett e-postmeddelande till dig med vidare instruktioner hur du återställer ditt lösenord.