Maja Säfström fotograferad av Marc Femenia.

Porträtt: Maja Säfström

Hon gick från less arkitekt till lycklig illustratör. Maja Säfströms faktaböcker om djur har översatts till 16 språk, genererat 150 000 följare på Instagram och en plats på New York Times bestsellerlista. Nu tänker hon lära sig något nytt igen.

Artikeln har publicerats i Tecknaren nummer 4, december 2019. Text: Johan Kellman Larsson. Foto: Marc Femenia.

Jag är kanske åtta år och det är julfest på mammas jobb. Plötsligt är det någon som sätter sig vid ett piano. När fingrarna börjar dansa över tangenterna är det som om hela rummet, i ett trollslag, vänder sig mot musiken. Jag står med tefatsögon och tänker att jag skulle ge vad som helst för att kunna spela så där.

Maja Säfström hade en liknande upplevelse i sin barndom. Hon är på fritids efter skolan när den nya pedagogen frågar om någon vill rita. Maja sätter sig med kritorna men kan inte slita blicken från fröken, som har börjat dra svarta streck på ett vitt papper. Strecken bildar figurer – som långsamt kommer till liv. Maja blir upprymd och ber henne: ”Snälla, snälla kan du rita en häxa?” Och då gör fröken det. Bara så där. Häxan är perfekt. Maja blir stum.

– Det var som om hon hade en superkraft!

Vad var det som hände inom dig då?
– Det är svårt att säga. Det finns människor som kan ägna ett helt liv åt att bemästra ett instrument. Jag har samma besatthet, fast med ritandet. Om man väl får till det en gång … det är som att öppna en skattkista. Att skapa något som inte fanns innan. Det är som att vara gud eller något! Just nu ser jag inget slut på den här fascinationen.

Bild ur Maja Säfströms bok Fantastiska fakta om djur, Natur & Kultur, 2016.

Maja Säfström och hennes sambo, som också är arkitekt, bor i Stockholmsförorten Bromma. På väggarna i bostaden, en faluröd arbetarlänga från början av det förra seklet, trängs tavlorna. Hennes favorit är en Jockum Nordström-litografi i matrummet. Hon visste tidigt att hon inte hade en naturlig talang för att teckna, säger hon.

– Så jag förstod att det inte skulle räcka med någon timme här och där, om jag skulle bli bra. Det tog ett tag innan jag kom i gång på allvar men de senaste tio åren har jag verkligen fokuserat. Ritat, ritat, ritat. I flera timmar, varje dag. Det har varit ett mål att jag ska erövra det här.

Maja Säfström tog examen från Arkitekturskolan vid Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm 2013. I samband med sitt examensprojekt 100 days of drawing – som förenklat bestod i att hon ritade streck i åtta timmar per dag i 100 dagar – startade hon Instagramkontot Majasbok.

Där började hon publicera svartvita djurteckningar, gärna med humoristisk eller finurlig fakta intill (som att koalaungar måste äta mammans bajs innan de kan gå över till eukalyptusblad). Efter några veckor började kontot leva ett eget liv. Gillamarkeringarna regnade över bilderna. När den amerikanska skådespelaren Reese Witherspoon, med sina 19 miljoner följare, hösten 2016 återpublicerade en av djurteckningarna fick kontot ytterligare en injektion.

En dag fick Maja Säfström ett mejl på engelska. Efter en stunds förvirring – var det spam? – förstod hon att avsändaren tillhörde amerikanska Ten Speed Press som i sin tur ägs av Random House – ett av världens största bokförlag. Debuten Fantastiska fakta om djur publicerades 2016 och hamnade på New York Times prestigefyllda bestsellerlista. Uppföljaren Fantastiska fakta om djur från förr kom året därpå. I våras publicerades den sista delen i trilogin, Fantastiska fakta om djurungar. Böckerna vänder sig till barn i åldrarna tre till sex år, men kan läsas av alla.

Att betrakta Säfströms tuschillustrationer är som att stiga in i en naivistisk och folkbildande fabel. Det är en väldigt behaglig liten värld – som ett saxofonsolo av Charlie Parker – full av gigantiska trollsländor, sovande havsuttrar och flygande ödlor.

Hur såg din uppväxt ut, har dina föräldrar också en konstnärlig ådra?
– Mamma är journalist och pappa arbetar med film och tv på SVT. En kul detalj är att han också först utbildade sig till arkitekt. Först bodde vi i Stockholm, sedan i Frankrike bland annat, i en liten bergsby utanför Cannes.

Har du haft någon särskild inspirationskälla?
– Min mormor. Varje gång jag får ett paket av henne är omslaget alltid vackert kolorerat och utsmyckat. Hon är en väldigt kreativ person. När vi var små kom hon ibland och bodde hos oss och då brukade vi bara sitta och måla, måla, måla.

Vad identifierar du dig som: är du tecknare, illustratör, konstnär, författare, arkitekt?
– När någon frågar vad jag gör börjar jag alltid fnissa nervöst. Jag har inget bra svar. Trots att jag har gjort tre böcker så känner jag mig inte som en författare. Och inte heller illustratör, som jag ser som ett hantverksyrke. Och jag har svårt att identifiera mig som konstnär.

Omslaget till boken Fantastiska fakta om djur, Maja Säfström, Natur & Kultur, 2016.

En ny version av två bilder ur Fantastiska fakta om djur respektive Fantastiska fakta om djurungar: ”I första boken finns två uttrar som håller hand i vattnet och i senaste boken är det en utter med sin unge. Den här teckningen gjorde jag som en hybrid av dem eftersom många frågade om de kunde få köpa ett tryck med två uttrar som höll en unge tillsammans.”

 

Bild ur Fantastiska fakta om djurungar, Natur & Kultur, 2019.

 

Bild av Maja Säfström, publicerad på Instagramkontot Majasbok, 2019.

Jag har fått bilden av att övergången du gjorde, från arkitektur till tecknande, var friktionsfri. Kändes det aldrig svårt eller identitetskrisigt att byta yrkesinriktning?
– Visst var det nervöst. Jag hade ju studerat arkitektur i nästan fem år och även startat en egen liten byrå med några kurskamrater. Och så skulle jag bryta det ”kontraktet”. Men yrkesbytet skedde inte över en natt, utan gick ganska successivt.

Vad har du med dig från arkitektskolan?
– Som arkitekt arbetade jag mycket med bild och presentation – grundläggande medel för mig som illustratör. Sedan tror jag att jag kan känna ett visst självförtroende i att jag har den utbildningen i ryggen. Jag är på ett sätt också glad över att jag inte pluggade till regelrätt illustratör. Jag har tagit ganska många okonventionella beslut som har lett mig dit jag är i dag. Som när jag drog i gång Instagramkontot 2013, jag tänkte mest att det var kul om någon ville se det jag hade ritat.

När förstod du att du skulle rita djur i stället för hus?
– Jag minns en födelsedag då jag fick ett par böcker om arkitektur. Och så blev jag nästan irriterad: ”Nu är jag ju ledig!” Sedan träffade jag min kille och märkte att han satt och plöjde arkitekturböcker om kvällarna. Det var det bästa han visste! Då insåg jag: jag måste faktiskt inte genomlida det här.

Bild av Maja Säfström, publicerad på Instagramkontot Majasbok, 2019.

 

Maja Säfström fotograferad av Marc Femenia.

Varför blev det just djur som du riktade in dig på, tror du?
– Genom att rita djur kunde jag undvika att rita människor och då behövde varken jag eller betraktaren tänka på sådant som ålder, kön, etnicitet. Jag kunde koncentrera mig på att rita en situation, ett uttryck.

En kritiker beskrev din djurfaktaserie som ”en fenomenal evolutionshistorielektion”. Går det att läsa den som en klimatpolitisk inlaga?
– Mycket av debatten handlar om hur vi ska rädda mänskligheten. Men ärligt talat så skiter jag i mänskligheten. Eller alltså, jag har ju barn så jag vill förstås att de ska ha en ljus och lycklig framtid – men vilken mardröm att leva på jorden om vi människor har utrotat alla djur. Om mina teckningar kan skapa ett engagemang eller bara väcka ett intresse för djurens sak, så är det den finaste komplimangen.

Berätta något om din arbetsprocess.
– Ofta startar jag dagen med att titta på referensbilder. Liksom för att komma in i en stämning. Jag har en mapp i datorn med olika bilder. Emma Adbåge är en stor förebild, hon är otrolig. Ingrid Vang Nyman, Eva Eriksson och Jon Klassen är tre andra favoriter. Sedan börjar jag tuscha. Då är det väldigt nervöst – för gör jag fel då måste jag börja om. Men när jag har hittat själva grundformen börjar det roliga. Det pilliga. Exempelvis att rita en djurpäls. Det kan jag göra i fyra timmar i sträck, utan problem.

Det märks att du gillar mönster.
– Mönster är underbart. Det är min meditation. Där finns också en koppling till arkitekturen, för då jobbar man också mycket med olika skrafferingar, tunna streckmönster, för att symbolisera olika material, exempelvis i en genomskärning av en vägg.

Bild av Maja Säfström, publicerad på Instagramkontot Majasbok, 2018.

 

Maja Säfström fotograferad av Marc Femenia.

Din verktygslåda, hur ser den ut?
– Ganska stökig! Blyertspennor i massor. Sudd. Fineliners. Och väldigt mycket olika papper. Ibland jobbar jag digitalt också, även om jag föredrar att rita för hand. Men det blir mycket små redigeringar digitalt. Jag kan till exempel rita fyra olika ögon, och sedan väljer jag i datorn vilket det blir.

Har du något favorituttryck, någon sinnesstämning som du helst ritar?
– ”Grumpy”, alltså vresig. Det här uttrycket alltså … (hon bläddrar i sina böcker som ligger på matbordet framför oss och pekar ut mer eller mindre vresiga djur) … det är ju kul!

Finns det någon baksida med att ha 156 000 följare på Instagram?
– Framgången kommer med höga krav. Så det är inte så att jag går runt och visslar hela dagarna, även om jag älskar mitt jobb. Jag försöker att inte tänka på försäljningssiffror och följare. Jag vill inte bli gisslan i något som jag har ”lovat” följarna. Det viktigaste för mig är att följa pennan. Och att hela tiden utvecklas.

Bild av Maja Säfström, publicerad på Instagramkontot Majasbok, 2019.

 

Bild av Maja Säfström, publicerad på Instagramkontot Majasbok, 2019.

Vad arbetar du med just nu?
– Jag illustrerar en kapitelbok på svenska för lite äldre barn. Boken handlar om en elvaåring, men så mycket mer än så får jag nog inte säga i dagsläget.

Så nu blir det människor framöver?
– Ja! I alla fall en period, sedan kommer jag säkert att återkomma till de fantastiskt vresiga djuren. Nu ligger mycket av mitt fokus på hur jag ska ta mig an den här uppgiften. Man kan väl säga att jag befinner mig i en researchfas. Det känns lite ödesmättat på något sätt. Just nu sätter jag själva tonen för hur jag ska rita människorna i boken.

Hur skiljer det sig från att rita djur?
– Ansiktsuttrycket är mycket svårare. Ändrar du munnen en millimeter kan personen plötsligt verka pillemarisk i stället för arg. Det är ju något man övar på hela livet, att avläsa ansiktsuttryck, ändå är det så otroligt svårt att fånga i bild.

Har du något råd till andra som funderar på att byta bana, och vill satsa på att teckna?
– Har du en anställning – gör inte en clean break. För det kan nog skapa en press som i sin tur kan förta mycket av glädjen. Börja teckna vid sidan om på kvällar och helger och så ser du hur långt det bär. Förbered dig på 10 000 roliga timmar på kammaren. Och för att orka med det måste man nog vara lite knäpp.

Maja Säfströms bilder finns att se på majasbokshop.com och Instagramkontot Majasbok. Hon arbetar just nu med en kapitelbok för barn tillsammans med författaren Emi Gunér, som ges ut på Natur & Kultur 2020.

Johan Kellman Larsson är journalist. Marc Femenia är frilansande fotograf.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Logga in

Om du inte har något konto kan du skapa ett här.

Skriv in koden du fått skickad till dig för att logga in.

← Avbryt

Kolla din inkorg!

Vi har skickat ett e-postmeddelande till dig med vidare instruktioner hur du återställer ditt lösenord.