Musik väcker bilder och bilder har rytm. Vad finns det för samband mellan musikskapande och bild- och formskapande? Maria Molin har pratat med konstnären och artisten AK von Malmborg, artisten, illustratören och animatören Love Antell, och grafiska formgivaren Martin Falck.

Artikeln har publicerats i Tecknaren nummer 4, december 2019. Text: Maria Molin. Illustration: Andreas Samuelsson.

Jag möter konstnären Anna-Karin – eller AK som hon kallar sig – von Malmborg på Centralbadets restaurang i Stockholm. Vi har kommit resande från varsin ö, jag från Gotland och hon från Adelsö där hon sedan tre år tillbaka har sitt hem omgivet av trädgård, hästhagar och Mälarens skärgård. När jag senare lyssnar på den inspelade intervjun hör jag porlande vatten från en liten väggfontän och meditativ musik bakom orden, passande bakgrundsljud som rimmar med vårt samtal.

AK von Malmborg, som utbildade sig i fri konst på Central Saint Martins College of Art and Design i London, har släppt tre album: Return to NY i duon AK-Momo, Vår tids rädsla för AK von Malmborg och Hens Majestät AK von Malmborg. Under festivalen Stockholm Music & Arts på Skeppsholmen 2015 gjorde hon sin avskedsspelning som popartist för att satsa all sin tid och kraft på bildskapandet.

– Konsten blev som en kärlek som tog över hela systemet. Men jag har en dröm med musiken som ännu inte är uppfylld: att framföra låtarna med en hel symfoniorkester, avslöjar hon.

Hon berättar att hon målar intuitivt och försöker försätta sig i ett tillstånd av trans där hon lyssnar fram målningen och översätter det hon hör med kroppen.

– När jag står framför en målarduk handlar det om att be en del av hjärnan att vänligen kliva ut en stund och återkomma senare. Jag går in i en annan sorts kunskap och använder det undermedvetna. Det är en process som går i vågor, för jag ser kanske inte hela bilden på en gång. När jag skrev musik kom melodierna till på ett annat sätt och kunde etsa sig fast när jag var ute och cyklade. Plötsligt dök det upp en strof som jag inte kunde släppa och som utvecklades i huvudet.

En målning börjar med en skiss i kol direkt på duken och alltid med geometriska grundformer som utgångspunkt.

– Även om cirklarna och trianglarna inte syns sedan, kan man uppleva en rytm i mina målningar. För mig känns det naturligt att följa en rytm i linjerna, som upprepas om och om igen.

 

Går det att likna vid musik?
– Ja. Vad är grunddefinitionen av vad vi uppfattar som behagfullt eller vackert? Det handlar alltid om en repetition, med en viss del dissonans.

Hon lyssnar alltid på musik på repeat i ateljén, nästan uteslutande på den isländska pianisten Víkingur Ólafsson, musik som försätter henne i ett meditativt tillstånd. En likhet mellan AK von Malmborgs konst- och musikskapande är vikten av att vara så ärlig och ofiltrerad som möjligt. En annan likhet är alla lager som både musik och konst innehåller. Hon beskriver det som en ingivelse när det första fröet till en låt föds.

– Sedan tillkommer flera lager som alla också innehåller sina ingivelser, stämmor, instrumentering, ord och mix. Samma sak händer i ett konstverk: efter att jag har skissat gör jag undermålningar med högpigmenterade färger som ska lysa igenom när jag markerar ut de grafiska formerna. Det kan vara 30 lager färg på ett och samma ställe i en oljemålning, eftersom du målar över om och om igen och på så sätt skapar djup.

En skillnad mellan uttryckssätten, som hon framhåller, är att hon kan styra och behärska hela processen när hon målar, medan hon var tvungen att ha någon annan som översatte och tolkade, en producent och andra musiker, när hon gjorde musik.

– Att göra en skiva är en mycket längre process än att skapa en målning och bågen mellan idé och färdig låt är mycket större. Det är ett samarbete och därmed ett samkonstverk.

Tematiskt är den stora skillnaden mellan AK von Malmborgs musik och konst att hon i musiken uttryckte det hon kände och upplevde i sitt vuxna liv, medan hon i måleriet återgår till någon sorts urkärna, till barndomen. Ofta finns en flicka med som motiv, som inte har någon bedömande blick riktad mot sig och som inte har något behov av att prestera. Hon utstrålar en inre styrka och frihet.

– Jag ser konsten som ett språk i sin egen rätt. Den kommunicerar på cellulär nivå om sådant som är så finkalibrerat att det inte kan uttryckas med ord. Som konstnär slår jag an en ton och den som ser verket blir resonanslådan. Nu såväl som om 300 år.

Det är antingen gitarren eller tusch på papper som gäller när Love Antell börjar arbeta. Han är soloartist, frontman i bandet Florence Valentin och illustratör, examinerad från Konstfack 2007, och just nu går han en vidareutbildning i animation på samma skola. Planen är att sammankoppla det han gör med musik och bild till en annan typ av bildberättande.

– Animerat bildberättande utgår ofta från film som medium, men jag ser mitt arbete mer som ett illustrerande i expanderat format, där man som betraktare kliver in i själva bilden.

Min tanke är att göra musik till mina bilder, och då ligger rörlig bild nära till hands. Eftersom Love Antell har jobbat med båda uttryckssätten separerat så länge, kändes det naturligt att nu prova att sammanföra dem och låta dem skapa något nytt ihop.

– Jag ska visa arbeten på en krog som en kompis till mig öppnar här i Göteborg, en ganska kal industribyggnad alldeles vid vattnet på Ringön. Jag gör mobiler som ska fungera som belysning, samtidigt som de skapar bildspel och ger väggarna liv, berättar han och tillägger:

– Mina bilder är något som jag kan ta med upp på scen med mitt band Florence Valentin. Animerade bilder kan bli väldigt fina som scenljus, och samtidigt lägga till betydelse.

 

När han illustrerar lyssnar han precis som AK von Malmborg alltid på musik, gärna samma låt på repeat för att kunna fokusera och inte bli distraherad av nya låtar. När han jobbar länge med en bild kan han behöva en viss stämning i musiken som hör ihop med det han tecknar.

Det politiska innehållet är kännetecknande för Love Antells låttexter, som ofta innehåller uppmålade scener som skildrar händelser. Ett exempel på en sådan text är Coyote, som handlar om en människosmugglare. Det är en kort liten berättelse, som egentligen enbart består av scener och bilder.

– Jag tänker att bilderna kan stanna kvar i huvudet efter att man har hört låten. När jag gör illustrationer försöker jag på samma sätt fånga en idé, eller skapa en bildkrock som jag hoppas kan fungera direkt, till exempel Barack Obama med törnekrona.

Hur skiljer sig arbetsprocesserna med musikskapande respektive bildskapande åt för dig?
– När idéarbetet och planeringen för en bild är klar ägnar jag kanske en dag åt att teckna färdigt bilden i min ateljé. Det är en process som är väldigt lustfylld och kontemplativ. Men när jag skriver låtar är det en möda och skrivarbetet är något ständigt pågående. Jag har alltid med mig en anteckningsbok, och brukar plita ner något mitt i natten. Processen innebär mycket tvivel och vånda. Samtidigt är det beroendeframkallande, man knarkar sina egna demos i perioder.

Love Antell menar att hans bildskapande är mycket mer harmoniskt, även om det stundtals kan vara kaotiskt och rörigt i ateljén.

– Jag har försökt göra musik mer som jag håller på med bilder i ateljén – strukturerat och på tydligt avsatt arbetstid, och visst, det blir lite ackord och någon melodi, men oftast är det inget jag kan engagera mig i. Jag har med åren accepterat att jag måste lida en tid med varje låt för att det ska kännas meningsfullt för mig.

Arbetar du parallellt med musik- och bildskapande eller har du perioder då du jobbar enbart med ett av uttryckssätten?
– Jag tycker om att ha dessa spår i gång samtidigt. Om jag kör fast med låtskrivandet kan ett bilduppdrag få det att lossna. För mig är det skönt att bryta av det maratonlopp som arbetet med en ny platta innebär med ett 100-meterslopp och illustrera ett bokomslag.

Sedan sin examen i grafisk design på Gerrit Rietveld Academie i Amsterdam, har formgivaren Martin Falck arbetat med en lång rad artister.

– Anledningen till att jag inte blev konstnär är att jag inte hade behovet eller intresset av att uttrycka mina egna känslor. För mig är det skönt att jobba inom en kontext, som en låt eller ett album, med en artists identitet, säger han.

När vi träffas i hans studio vid Hornstull i Stockholm visar han mig några av uppdragen och börjar med det senaste: logotypen till Björks remixalbum Country creatures som släpps under hösten.

– Det var en dröm att få arbeta med henne. Jag har alltid varit inspirerad av hennes ljudlandskap. Hon har haft en sakral känsla kring sig, som jag gärna ville leka med, och logotypen är death metal-inspirerad. För mig finns det hårda i hennes musik sida vid sida med det mjuka. Det var dessa kontraster som jag ville ta fram, en balans mellan ytterligheter.

 

Innan han kom in på området grafisk design började Martin Falck studera till illustratör och hade alltid musik i hörlurarna när han tecknade, ett sätt att stänga in sig i en egen värld.

– Det innebar frihet för mig, att lyssna och reagera på det. Jag försökte avkoda musikens uttryck för att förstå vad popkultur är. Musiken betydde extremt mycket i mitt visuella skapande redan då.

När han flyttade tillbaka till Stockholm ville han bryta med den konceptuella grafiska designen och typografins strikta regler. Tillsammans med Sara Kaaman, som han hade studerat med i Amsterdam, arbetade han med feministiska och queera projekt och utställningar.

Det var genom dessa som syskonduon bakom electropopbandet The Knife, Karin och Olof Dreijer, fick upp ögonen för honom, vilket ledde till det prestigefulla uppdraget att formge deras album Shaking the habitual.

– Färgerna rosa och grönt valde jag för att de är svåra att titta på och läsa text på och för att alla har en åsikt om rosa. Det var ett sätt för mig att bryta mot reglerna som jag hade lärt mig under utbildningen, där allt skulle vara svart och vitt. Jag ville få folk att stanna upp och tänka till – det som skivan med sina dekonstruerade och uppklippta låtar handlar om.

När Karin Dreijer gjorde albumet Plunge i sitt soloprojekt Fever Ray, fick Martin Falck i uppdrag att göra såväl skivomslag och musikvideor som att vara creative director i ett team under världsturnén. Skivomslag liksom videor innehåller bilder där de har lekt fram olika karaktärer med ett humoristiskt anslag.

– Som queer person eller kvinnlig musiker finns det så lite utrymme att röra sig på. Du får vara på ett sätt, men inte fler. Vi ville lyfta fram en bred och mångfacetterad bild. Det kändes viktigt att skapa mer plats och frihet i det visuella, det som konkret går att påverka, menar Martin Falck.

 

Arbetsprocessen där han översätter musik till bild och form börjar ofta med ett samtal om vad artisten vill med musiken.

– Sedan finns det mycket information i låtarna, såsom referenser till andra musiker, videor, eller filmer. Det brukar finnas många känslor som man kan gå på, men vilken känsla är den viktigaste och den mest öppna, som inte är låst vid ett enda uttryck?

Han lyssnar in, gör moodboards och samlar ihop ett referensbibliotek med filmer, andra låtar och bilder, där han bygger en egen verklighet för just den låten eller albumet. Nu visar han mig en video som han har regisserat till Kropp och liv, en av låtarna på artisten Erik Rapps egenskrivna album. Akvariet i videon står här i studions fönster nu.

– Det var tydligt att han gick igenom en pånyttfödelse. Då är vattnet en bra metafor. Allt skulle vara symboliskt och jag ritade upp bild för bild, säger han.

När Martin Falck tar sig an ett formuppdrag brukar han tänka att han ska göra en poplåt.

– Kompositionen av en låt kan man översätta till en visuell layout. Vissa tänker i film, men jag tänker bara i musik.

Maria Molin är frilansjournalist, bosatt i Visby. Andreas Samuelsson är illustratör. AK von Malmborgs konst finns på akvonmalmborg.com. Love Antells bilder och musik finns på loveantell.se. Martin Falcks grafiska form syns på martinfalck.se.