Illustration av Andreas Samuelsson till samlingsrecensionen ”Exploring the necessity and virtue of sleep” av David Kamp i The New York Times, 2017.

Reportage: Bada i färg

Färg kan vara som ett kraftfullt utropstecken, eller skapa en stram ram. Färgvalet är ofta en stor del av bild- och formskapares uttryck. Grafiska formgivaren Lotta Kühlhorn och illustratörerna Andreas Samuelsson och Isabel Leal Bergstrand berättar om vad färg betyder för dem och hur de hittar sin personliga palett.

Artikeln har publicerats i Tecknaren nummer 1, mars 2021. Text: Maria Molin.

Vi har alla vår egen färgpalett tror den grafiska formgivaren och författaren Lotta Kühlhorn. ”Att försöka följa den, förfina den eller utmana den, är en bra väg”, skriver hon i sin handbok Kulör – en bok om vad färg gör (Bonnier fakta, 2017).

Inför en utställning för några år sedan gjorde hon sin egen personliga palett med färgad tejp, en affisch som är som ett lapptäcke av nyanser laddade med erfarenheter, minnen och känslor, som hon ofta plockar färg ifrån inför ett uppdrag.

När Lotta Kühlhorn var tio år målade hon sina skridskor gröna med rosa elefanter. Hon hade en rödrutig skolväska och röda träskor med Marimekkoblommor. Det var en särskild röd nyans, hallonröd som bären hon plockade i 1960-talets trädgård.

– Mitt barndomshem var blått utvändigt och lika färgstarkt invändigt. Jag känner mig bekväm med starka, klara färger. Hemma hos mormor fanns textilier med solrosor och andra stora mönster, som har präglat mig mycket. För mig handlar mitt jobb ofta om att återskapa en färgskala från en viss tid och plats, säger hon.

Intresset för färg och form går så långt tillbaka i tiden som hon kan minnas. På en bildlektion i skolan fick hon i uppgift att måla björkar i månsken med vattenfärg.

– När jag lyckades lägga skuggan på rätt sida av stammen var det som att jag knäckte en kod. Jag hade kommit på hur man skulle göra med perspektiv för att få motivet att se verkligt och tredimensionellt ut. Redan då visste jag att färg och form var någonting jag alltid skulle hålla på med.

Det började med kläder och mode, om att skapa en egen liten värld av färg och mönster, innan hon fick upp ögonen för grafisk design. Lotta Kühlhorn hoppade av gymnasiet för att gå Tillskärarakademin och kom som 20-åring in på Konstfack. Under utbildningen i grafisk form och illustration började hon att frilansa som bokformgivare och har fortsatt med det efter examen 1987, under drygt 30 års tid nu.

– Jag tog med mig 1970-talets rebelliska punkattityd in på skolan. Ofta satte jag mig på tvären mot det som förväntades. Jag vägrade att använda jordfärger och kunde måla med nagellack i starka färger som chockrosa, svart och gult, säger hon.

– Jag återkommer fortfarande med jämna mellanrum till rosa. Det är lätt att uttrycka ett stort spektrum av känslor med den färgens olika nyanser. Trendfärger kommer och går, men de från min uppväxt finns alltid kvar i min bild- och formbank.

Lotta Kühlhorns stil beskrivs ofta som ett kraftigt utropstecken: färgstark, tydlig och uttrycksfull.

– Det är ett fack jag har hamnat i, men då och då gör jag strama saker också, i grått, vitt och svart, till exempel omslaget till Karolina Ramqvists roman Björnkvinnan, upplyser hon.

Ofta arbetar hon intuitivt med färger och leker fritt, men i vissa uppdrag, som det hon arbetar med just nu – en katalog om konstnären Anders Zorn inför en utställning på Nationalmuseum – är det betydligt mer styrt.

På en vägg i ateljén på Götgatan i Stockholm hänger bilder på alla 40 bokomslag som hon har formgivit under året som gått.

– I många fall finns det en naturlig ingång till färgvalet: gult är till exempel en nyfiken färg och blått står för oändlighet, som havet och himlen. Andra gånger är det inte lika självklart och då får man läsa boken med hungriga ögon och leta efter inspiration i detaljerna.

Som när hon skulle göra omslaget till Geir Gulliksens roman Bli snäll igen för Wahlström & Widstrand i höstas.

– Jag brukar ofta tänka att jag ska bena ut någonting och hitta en lösning på ett problem. I ett avsnitt i boken köper huvudkaraktären en grön kostym med kortbyxor, går till jobbet med dem och får sparken. Kostymen är kritstrecksrandig och efter många skisser kom jag fram till ett grönt omslag med vita streck, berättar hon.

Idén utvecklade sig sedan till ett vitt omslag med penseldrag i olika gröna nyanser. Det blev abstrakt, men när man läser romanen är det meningen att man ska kunna associera till den gröna kostymen.

Hon gillar att begränsa sig och jobbar oftast bara med en eller två, max tre färger i taget. Det finns alltid en eller ett par färger i bakhuvudet när hon sätter i gång med ett uppdrag, men hon börjar med texten och formen.

– Först kan det kännas trögt, men när det lossnar är det som att simma i färgbad och jag vill inte sluta. Jag testar ofta många olika färgkombinationer, för det händer så mycket med uttrycket och även med formerna då.

”Plötsligt kan en färg i bakgrunden hoppa fram i förgrunden och spela huvudrollen. Eller så kan en färg göra att formen plötsligt ser tredimensionell ut, när det inte alls var menat så”, som hon uttrycker det i Kulör – en bok om vad färg gör.

Fyra bokomslag med grafisk form av Lotta Kühlhorn. Bli snäll igen av Geir Gulliksen, Wahlström & Widstrand, 2020. Hundparken av Sofi Oksanen, Albert Bonniers förlag, 2021. Familjelexikon av Natalia Ginzburg, Albert Bonniers Förlag, 2021. Stäppvargen av Herman Hesse, Albert Bonniers Förlag, 2020.

Sambandet mellan färg och form är ständigt närvarande även i illustratören Andreas Samuelssons bilder.

– En utgångspunkt för mitt arbete är att ju mer formen sitter, desto mer kan jag fokusera på färgbalans. Och ju mer färgbalansen sitter, desto mer kommer formen fram.

Det senaste decenniet har han arbetat med att sätta ett formspråk, ett uttryck som han har haft i sig, men som han hela tiden har velat finslipa till en linje som känns ärlig, som han själv uttrycker det.

– I dag kommer färgerna i kapp mig, som jag har samlat in över tid. Nu kan jag mer och mer vila i de former jag ritar och lägga störst fokus på färgbalans.

Liksom Lotta Kühlhorn kan han sitta i timmar och prova sig fram till olika kombinationer. De mest oväntade eller enkla. Bilden är klar när färg och form samspelar i flera lager.

– Det är väldigt tillfredställande att se hur färgen lyfter fram något så tydligt. Den enklaste form blir levande genom små justeringar, menar han.

Andreas Samuelsson, som i dag bor i Göteborg, har efter sina studier på Berghs i Stockholm arbetat med illustrationer för mode, dagstidningar, konst och poesi.

Illustration av Andreas Samuelsson till samlingsrecensionen ”Exploring the necessity and virtue of sleep” av David Kamp i The New York Times, 2017.

– Brytpunkten kom då jag 2007 fick göra ett helt uppslag i The New York Times, som senare ledde till andra internationella uppdrag, bland annat för konstbokförlaget Nieves i Schweiz. Dessa jobb har sedan mynnat ut i en stiliserad bildvärld som har blivit mitt csätt att uttrycka mig. I dag arbetar jag bland annat med ett eget emojibibliotek, ett enkelt grafiskt bildspråk där jag försöker bryta ner de färger, fragment och former som jag har i mitt minne, berättar han.

Andreas Samuelsson återkommer hela tiden till cirkeln i sitt arbete. I emojiprojektet, som är ett samarbete med Nieves, har han ritat en ärta som en mindre cirkel och en lite större som föreställer en basketboll.

– Det blir väldigt tydligt hur djupt rotat färg och form är. Den gröna Findusärtan, en Spaldingboll. Alla dessa ikoniska färger som man har matats med över tid faller på plats.

Som liten ignorerade han manualen till legobyggen för att skapa egna former. Staden, människors beteenden, strukturer, offentliga rum och andras hem som han har registrerat och fastnat för på vägen har gjort starka avtryck i honom.

– Jag inser att jag har samlat på mig en enorm bild-, form- och färgbank genom åren och brukar i dag likna det vid ”ett eget Google” – de intryck som du själv samlar in som ingen kan ta ifrån dig. Den blå färgen på min pappas Maxwell House-kaffepaket, det skrikiga tygmönstret på bussätet, den bruna färgen på min mammas seglarskor, och så vidare. Jag plockar hela tiden sådana små detaljer ur minnet.

Han minns hur viktigt det var att måla hela sin etta i en stark koboltblå färg när han som 16-åring flyttade hemifrån i mitten av 1990-talet, som ett utlopp för frihet. Han köpte ett stort orange värdeskåp från ett nedlagt köpcentrum, en svart soffa från Ikea och placerade den vita tv:n på golvet.

– Det var ett hem skapat av intryck från bland annat en popartbok från bokrean och min pappas Sköna hem-tidningar. Att färgsätta och skapa balans i ett rum påminner om att rita en bild.

De linjer och former som han jobbar med försöker han harmonisera med de färger som är viktiga för honom i dag. Det går i vågor mellan intensiva färger som den blå från tonårslägenheten, klarröd och orange, och jordfärger och ljusa toner. På hans personliga färgpalett finns svart, orange och beige som basfärger, samtidigt som han hela tiden vill vara öppen för det som överraskar.

– Starka färger är ett uttryck för att vilja synas medan dova, enklare pastellfärger känns mer ärliga och personliga. Jag återkommer hela tiden till den balansen. Det är lite som att vilja bli sedd, men samtidigt kunna gömma sig eller vila i ett uttryck.

Förutom minnesbilderna är det insamlandet i stunden som sätter färgerna. Det kan till exempel handla om att ställa sig på en gata och fånga en fasad i en bild, som uppenbarar en palett som han inte tänkt på tidigare. Även skogen är en källa till inspiration, att stå helt stilla och titta rakt ner för att upptäcka markens skiftningar.

– Var är jag nu och vad vill jag förmedla? Jag försöker gå på impuls och följa de kanaler som passar mig. Jag blir helt klart påverkad av ett digitalt flöde, men söker även regelbundet i äldre böcker och samlar oväntade intryck, säger han.

Simple summer, bild av Andreas Samuelsson, eget arbete, 2018.

Även illustratören Isabel Leal Bergstrand hittar inspiration i naturen till sina fantasifulla och färgsprakande bilder. Otippade färgkombinationer i mode och konstverk av Nils von Dardel liksom Henri Matisse, och Hilma af Klints färgstarka bildvärld, är andra inspirationskällor. Redan från början, då hon startade sin firma efter att ha gått ut Beckmans designhögskolas program i visuell kommunikation, satsade hon på redaktionell illustration, men hon arbetar även med bilder för böcker och storskaliga muralmålningar i stadsmiljö.

I vintras kunde förbipasserande se hennes väggmålning Symbios i Salong Sergel, Sergels torgs urbana utomhusgalleri i Stockholm. Bilden handlar om vänskap, om att utvecklas och växa tillsammans.

– Hårtoner kan skifta mycket i färg beroende på ljus. Mörkt hår kan bli blåaktigt och jag ville lyfta det i bilden. Jag maxar ofta färger på det här sättet för att förstärka uttrycket, säger hon.

I en annan väggmålning, som hon gjorde för väggkonstprojektet Konstdax i Hökarängen förra sommaren, badar människorna på bilden i en tropisk lagun. I solskenet kan vattenytan skifta i en rosaaktig nyans och hon valde den färgen och förstärkte den för att skapa en varm känsla.

– Rosa är inte en gullig färg, den är tvärtom rivig och flexibel och kan uttrycka så mycket, menar hon.

Innan hon började på Beckmans tecknade hon svartvitt och naturalistiskt i blyerts under en period.

– Jag fick ingen glädje av bilderna, så jag bestämde mig för att strunta i trender och göra det jag kände för – att våga ta in färger i bilderna. För mig är färg synonymt med att göra bilder i dag, det som gör att det är roligt. Det får gärna vara mycket färg, för den enda regeln jag har är ”more is more”.

När Isabel Leal Bergstrand började experimentera med färg var det med tuschpennor hon hade hemma, sådana som man kan köpa i mataffären i bjärta färger och som vi minns från barndomens teckningar.

– Jag tyckte det var så härligt att måla med dem att jag har fortsatt använda dem till mina illustrationer för bokomslag, tidningar och affischer. Det finns inte så många nyanser – de får jag i stället justera i datorn och tona ner om det blir för skrikigt.

En färg som återkommer i hennes bilder, förutom rosa, är hela den gröna färgskalan i växtlighet, löv och slingrande blommor.

– Jag har fått kommentarer om att mina bilder kan uppfattas som vulgära, överdrivna. På ett visst plan kan jag hålla med – de är inte lagom och återhållsamma och jag trivs väldigt bra med det. Det blir så plågsamt om man ska förställa sitt uttryck. Om jag skulle använda lågmälda färger bara för att det är trendigt, skulle det inte vara mina bilder, betonar hon.

Ett av de senaste uppdragen hon gjort är omslaget till katalogen Vårens böcker 2021 för Svensk Bokhandel.

Omslagsillustration av Isabel Leal Bergstrand för Svensk Bokhandels katalog Vårens böcker 2021.

– Det blev en bild om den inre resan det innebär att få ta del av en berättelse, och att vara på olika platser samtidigt – både i den verklighet där du sitter och läser och i fiktionen, världen som öppnar sig för dig mellan bokens pärmar.

Tvillingsiluetter på katalogens fram- och baksida, dag och natt, motsättningen mellan stad och vildmark. Hon gjorde framsidan med djungeln och ormen först, den gröna växtligheten, en tropisk orange och vita liljor. Baksidan var svårare och hon funderade länge på vilken färg hon skulle välja till husen i staden. Till slut valde hon att göra dem nedtonade, där inget hus sticker ut för mycket, liksom djungeln på den andra bilden är en enhetlig organism.

– Jag ville att det skulle finnas något gemensamt mellan de två bilderna som länkade samman dem och lösningen blev orange, en stark färg som syns tydligt både i ormens mönster och i skymningsljuset över staden, säger hon.

”Det brukar sägas att vissa färger påverkar våra känslor på ett speciellt sätt. Jag kan också ibland önska att det var så, men jag tror ändå att var och en får olika känslor av olika färger. Och tiden vi lever i spelar en väldigt stor roll. Lila för mig kan inte ha varit samma som för min gammelmormor”, resonerar Lotta Kühlhorn i Kulör – en bok om vad färg gör. Hon menar att det egentligen inte finns några gränser eller regler för vilka känslor en viss färg förmedlar, eftersom många olika sinnesstämningar ryms i varje färg.

Inte heller Isabel Leal Bergstrand vill känna sig låst i regler om vad olika färger kan stå för. Även hon prövar sig fram med olika färgkombinationer i skisser och funderar på hur man bäst kan förmedla en känsla.

– Det behöver inte alltid vara genom färg, man kan jobba med så mycket annat, som till exempel gester, ansiktsuttryck och symboler, säger hon och tillägger:

– Hela livet består av färger. De finns ständigt runt omkring oss och har betytt olika saker under olika tider och i olika länder och kulturer. En färgglad bild kan också uttrycka sorg – färger kan uttrycka allt.

Porträtt av journalisten och författaren Elin Wägner, en illustration av Isabel Leal Bergstrand till barnboken Svenska hjältinnor: 100 berättelser om smarta, starka & modiga kvinnor av Colette Van Luik och Anna Nordlund, Max Ström, 2019.

Maria Molin är frilansjournalist, bosatt i Visby. Lotta Kühlhorn är grafisk formgivare baserad i Stockholm, kuhlhorn.se. Andreas Samuelsson är illustratör baserad i Göteborg, andreassamuelsson.com. Isabel Leal Bergstrand är illustratör baserad i Stockholm, isabellealbergstrand.com.

Ljusets våglängd

När ljuset, som är elektromagnetisk strålning, reflekteras mot en yta eller bryts i en prisma eller vattendroppe, uppfattar vi den färg som motsvaras av den våglängd ljuset har. Den färg vi ser med våra ögon är alltså den våglängd som reflekteras från ytan. Om vi till exempel uppfattar en yta som rosa, så är det ljuset som har den våglängd vi uppfattar som rosa.

1 miljon nyanser

Vårt färgseende, det vill säga vår förmåga att skilja olika färger från varandra, varierar från person till person. Det beror förstås också på yttre omständigheter, som belysning, hur många du kan uppfatta. En människa med normalt färgseende kan särskilja ungefär 1 miljon olika nyanser.

Sammankoppling av sinnen

Färgsynestesi innebär att färger ger sinnesintryck som skapar nya intryck i andra sinnen, och vice versa. Det kan handla om att uppleva färger för siffror, bokstäver och musik. Den ryske konstnären Wassily Kandinsky (1866–1944), en av lärarna på Bauhausskolan, utvecklade tidigt i livet ett minne för färger och färgnyanser. Han var också känd för sin förmåga att uppleva musik i färger och former, och omvänt. För honom hörde färger samman med klanger och toner av olika karaktär och intensitet och var därmed inte bundna till något föremål.

Källor och lästips

Kulör – en bok om vad färg gör, Lotta Kühlhorn, Bonnier fakta, 2017.

What is color? 50 questions and answers on the science of color, Arielle Eckstut och Joann Eckstut, Abrams Books, 2020.

 

Logga in

Om du inte har något konto kan du skapa ett här.

Skriv in koden du fått skickad till dig för att logga in.

← Avbryt

Kolla din inkorg!

Vi har skickat ett e-postmeddelande till dig med vidare instruktioner hur du återställer ditt lösenord.